Nu är jag äntligen tillbaka [hoppas även ny tycker att det är äntligen!] och jag har massvis att berätta. Dock är jag trött och lite småvresig, så vi får se hur mycket kärlek som läggs ner på detta inlägg. Jag lovar ingenting, mer än ett försök till en trevlig lässtund!

Okej, för att ta dra till med en "catch up" utav helgen och de dagar jag inte bloggat så går vi tillbaka i tiden en aning, låt oss vandra så långt som till i fredags kväll! Jag hade shoppat och det vet ni redan om eftersom att jag passade på att mobilblogga ifrån en bänk på Centralen i Göteborg. Jag tog mig sedan hem, åt och gjorde mig i ordning för att sedan åka tillbaka till Göteborg och möta Johanna. Därefter tog vi oss bort till Vasaplatsen och gick ner till Chez. Joel och gänget hade inte kommit tillbaka från bowlingen riktigt än, så vi väntade på de och kort därefter kom de så vi kunde gå in. Alla åt förutom jag och Johanna, vi drog till med varsin öl och jäger och startade vår grektradition - ett ölspel med ciggpaket. Alla var goa och glada och till slut kom även Madelen som slutat att jobba. När alla var nöjda på Chez så skulle vi vidare, men jag, Johanna och Madde dissade Bryggeriet och styrde vår kos mot Rockbaren [som vanligt]. Där var det dock sjukt lång kö, men inte hindrade det oss för en timme och tio minuter senare var vi inne och började drack ännu mera. Fulla och glada lämnade vi därefter RB för pommes frittes och senare hemgång. Dagen efter upptäckte jag att jag slarvat bort mitt kontokort.......... Ingen fara skedd dock, pengarna var kvar, kortet är spärrat och mitt nya kort dimper ner i lådan innan veckan är slut.

I lördags var det dags för nästa kalas, då Isabell skulle firas. Det blev en runda på Systemet för att inhandla bubbel med mera och trots att förkylningen var värre och sängen lockade, så tog jag mig iväg mot Kungsbacka. Väl framme möttes jag av gamla klasskompisar som jag tror att jag inte ens sett sedan studenten, så det var skitkul! Kvällen fortsatte med mat, dryck, "Jag har aldrig..", skratt, gråt och massa annat trevligt. Även uppvisning av en tjejs nya tuttar, så vad mer kunde vi begärt? Kvällen innehöll allt! Efter tjejmiddagen var det dags för utgång, vilket jag bangade då jag var tvungen att lyssna till min förkylning. Jag hade jättegärna följt med såklart, men jag var nöjd med kvällen och det var riktigt skönt att komma hem lite tidigare för att bädda ner sig i soffan och käka brio, haha.

Söndagen.. gjorde jag ingenting? Jo, jag tränade på kvällen, men annars var det en otroligt ohändelserik dag, fast skönt var väl det. Sådana dagar behöver man ibland, då man bara kan ta dagen som den kommer, varva ner och hämta ny energi.

De senaste dagarna har det inte heller hänt så himla mycket. Jag har tränat varje kväll och ikväll ska inte få bli ett undantag. Den här gången ska jag ge allt och jag vägrar tillåta att detta bara är en fas. Jag är fortfarande onödigt sjuk och borde väl inte träna så hemskt mycket, men kör mer styrka nu, så att jag slipper ta ut mig helt vad gäller kondition. Är hyfsat stolt över mig själv som faktiskt orkar så pass mycket som jag gör, med tanke på att jag inte har tränat på länge! Bara man hittar motivationen och sparkar sig själv i arslet så är det ju inte så jäkla jobbigt. När man väl är där så är det ju bara att maxa. Och med tanke på att jag faktiskt tappat tre kilo sedan jag senast vägde mig, så bara måste jag ju fortsätta nu.

Nu ska jag strax åka och handla, har bestämt fisk idag. Skulle kunna äta det varje dag om jag fick bestämma!! Det går ju att göra så himla mycket olika saker med och dessutom finns det ju oändligt många olika sorters fisk, mmmhm! Får se vad jag hittar på idag!

Hörs senare, hoppas alla haft en kanonbra helg och start på veckan!

Agapi, E.

Gårdagens frukost.

 

Åhh, nu har jag inhandlat allt jag "behöver", sen att det fanns en miljon andra saker jag ville ha, ska vi inte tala om. Ibland önskar man att man bara fick plocka med sig allt snyggt man såg! Jag är i alla fall nöjd med det jag fick med mig [och det är väl trots allt huvudsaken]. Blev ett par skor, en peplumtopp, en "jacka" och lite annat. Kan ta lite bilder när jag kommer hem! 

 

Nu sitter jag på en bänk inne i Centralen och snor lite (gratis-)wi-fi från Espresso House och tog tillfället i akt att uppdatera lite här. Käckt vad?! Är verkligen helt slut, haha, hur man nu kan bli det på några timmars shoppande. Visserligen får jag panik när det är en miljon människor som går i -25 km/h, stannar mitt en smal passage, pratar om oväsentliga saker osv. Jag borde nog bo mitt ute i skogen och beställa kläder via nätet, haha! Nej, men jag har haft kul och mamma var gullig och bjöd på lunch och kaffe, sådant tackar man inte nej till! 

 

[Okej, nu fuckade texten upp sig, men fixar det sen om jag har tid och lust]

 

Ikväll ska jag till Chez med fina vänner, då vi ska fira Joel som fyller år. Ska bli superkul att se alla igen, inte minst Johanna och Madde som jag saknar så! Imorgon är det också festligheter som står på schemat, Isabell fyller nämligen också år och hon ska firas med tjejmiddag och därefter utgång här i Göteborg. Så den här helgen vigs helt och hållet till festa de, haha. Tänker [nog] dock ta det hyfsat lugnt, inte sugen på att bli särskilt full, utan vill mest träffa mina vänner. 

 

Jag har ju ännu inte visat mitt hår här, har ingen kanonbra bild, men en halvdan får duga så länge. Hörs eventuellt senare, annars önskar jag alla en superbra fredag redan nu!

 

Agapi, E.

 

 

 

Ikväll

 Nej, det har inte kommit någon snö, men jag ligger nedbäddad i min säng som innehåller fyra nyanser av vitt, likaså hela rummet. Jag har tänt ljus och har planerat att se ett, möjligtvis två (troligtvis fem) avsnitt av Gossip Girl innan jag somnar, så mysfaktorn är hög här inne! Det är jag dock värd tycker jag. Jag trotsade nämligen min förkylning och kom iväg till Sportlife och sprang en mil på bandet, riktigt härligt. Det som jag dock är allra mest lycklig över är att jag unnade mig lite solarietid och nu återfått lite av min förlorade bränna. Imorgon (idag) trillar lönen in och eftersom jag får så jäkla ont i fötterna av mina nuvarande träningsskor, så överväger jag om jag ska unna mig ett par nya skor. Jag vet precis vilka jag vill ha, så jag funderar på att åka och kika på dessa imorgon. Förhoppningsvis är de lika sköna som de är snygga!

 

Jag har även två födelsedagsbarn att fira denna helgen - Joel på fredag och Isabell på lördag. Det ska bli kul att catcha up med gamla klasskompisar och vänner jag inte sett på länge heller för den delen. Men som sagt, vill försöka somna hyfsat okej idag. Har haft dålig rytm och somnat på morgonen det senaste, inte alls så kul! Vi hörs imorgon så får vi se om det blir stan eller vad som händer, godnatt!

 

Agapi, E.

 

 

 

Måste berätta en otroligt rolig sak (tycker jag). Jag såg i förr går att Demy hade släppt en ny låt - H zwh [i zoi] och jag föll pladask för denna låt. problemet var att låten inte har släppts mer än till radiostationer, youtube och liknande än, så jag visste inte hur jag skulle kunna lyssna på denna underbara låt så mycket som jag önskade. Sedan kom jag på att min favoritmusik-app - World Wide Greek kanske hade släppt den, men det hade de såklart inte! Jag var så då så desperat att jag skickade feedback till WWG och frågade om de skulle få in låten inom en snar framtid och fick då svaret att de håller på och granskar allt, men att det skulle dröja ett tag till. Däremot var denna hjälpsamma grek så underbar att han skickade med låten som MP3-fil till mig!!!! Alltså hur snällt?! Den har liksom inte släppts ordentligt än. Ibland gör verkligen vissa människor andras dagar så himla myckt bättre. Evigt tacksam! Och ja, ni kan ju gissa vilken låt som går på repeat hos mig nu, haha.

De senaste dagrna har varit minst sagt.. omtumlande. Jag har det inte bra hemma. Jag måste komma härifrån för jag vet inte om jag kommer orka ha det så här i ett halvår till, då jag kan ta mitt pick och pack och ta mig tillbaka till Grekland. Jag har ingen lust att gå in på detalj vad som händer just nu, det är personligt och jag mår åt helvete, men jag har samtidigt mitt liv utåt, som kämpar vidare och det är den sidan jag vill visa av mig själv här.

Himmelen utanför är helt fantastisk! Jag var tvungen att ta en bild, men eftersom den inte är tagen med en bra kamera, så är den halvdan, men får duga. Jag återkommer senare när jag har något vettigt att skriva. Ha det bra så länge!

Agapi, E.

Nu är det cirka en halvtimme kvar till sista säsongen av Jersey Shore och jag taggar med GTL [Gym, Tan, Laundry].. haha, nej, nu ljög jag, men jag är oerhört taggad och längtar som bara den. Kommer vara sjukt tråkigt att inte följa med "mina vänner" på samma sätt, i fortsättningen. När man tänker efter så har ju dessa människor kommit enormt långt.. om man nu kan säga så efter att ha supit, legat och skämts ut sig fram i tv för miljoner tittare. Jag menar mer att de har lyckats marknadsföra sig själva och verkligen blivit stora, offentliga personer. Helt galet hur man kan ha lyckats med det igenom en sådan serie egentligen. Lite pinsamt är det ändå att vi vikt de så enormt mycket uppmärksamhet med tanke på deras beteende, men jag känner att det är så världen ser ut idag, tragiskt nog. Hur som helst, även om man kan ha otroligt delade åsikter angående dessa människor, så älskar jag dem. De bjuder på sig själva och jag kommer sakna dem!

Idag har jag varit lite på stan med mamma.. och pappa. Mamma bjöd med honom på vår fika som jag för övrigt har försökt att få igenom i tre helger nu. Alla som känner mig väl vet att jag inte har världens bästa relation till min pappa och så är det bara, inget man kan göra något åt. Därför kändes det lite olustigt när jag satt där ensam i min fåtölj medan mamma och pappa pratade. Jag försökte komma in i samtalet några gånger, men varje gång började pappa prata om något annat, så efter tredje försöket gav jag upp och satt där tyst i min fåtölj, under fikan som jag önskat av min mor i tre veckors tid.. Kanske är jag otacksam eller tolkar saker fel, men jag trodde inte att EN fika var för mycket begärt, men tydligen var det så. Inte konstigt att jag aldrig känner att jag kan öppna upp mig och prata om saker när jag hela tiden känner mig ignorerad?

Ska sluta klaga och bädda ner mig i väntan på Final Season of Jersey Shore. Säger som Newkid; "Ensam är stark, det är sån' jag blev. Litar inte på någon och allt är hennes fel." Tolka hennes som folks. How ever, ha det bra alla fina!

Agapi, E.

Fortfarande sjuk så denna fredagen blir en mycket lugn kväll för min del. Jag har tyvärr inget roligt att skriva om, eftersom jag inte gjort något speciellt, mest legat i sängen och tittat på Gossip Girl. Inte mig något emot, då jag älskar Gossip Girl, men hade inte skadat att vara pigg och kunnat varit ute lite. Fast det är klart, vem vill vara ute i det här skitvädret? Bara regn och rusk, precis som det brukar vara i Sverige den här årstiden. Nej, längtan efter våren och sommaren då jag återigen styr min kos mot Kreta igen, är enorm! Hade gjort vad som helst för att kunna åka ner nu.

En grej måste jag faktiskt ta upp, mest för att det är något som legat och gnagt länge nog nu. Ända sedan det blev "populärt" bland tjejer att göra "duckface-poser" på alla sina bilder så har jag ärligt talat fått höra massa skit om mina läppar. Alltså ursäkta att jag inte behöver puta med mina läppar eller fylla de med botox för att någon trend säger att det är inne. Jag är född med mina läppar, när jag var yngre skämdes jag jättemycket över de, men idag älskar jag dem! Men allvarligt talat, att behöva höra kommertarer om att man putar med ens läppar när man bara ler känns... konstigt? Och nu även irriterande. Det hade varit en annan sak om någon hade klankat ner på mina tuttar, som jag vet inte är några jag har att visa upp, men inte fan sitter jag och trycker upp de jag har till hakan eller fyller upp de med silikon eller saltlösning eller liknande. Alla är vi olika och sluta klanka ner på varandra bara för att ni är osäkra över er själv. Jag har världens sämsta självförtroende, men jag skulle ALDRIG skriva elaka kommentarer eller säga något om någons utseende bara för att själv känna mig bättre. Sjuka värld..

Nu ska jag bädda ner mig i soffan, låta min sallad med färska räkor smälta och försöka hitta någon trevlig film eller något att titta på. Hoppas alla får en underbar fredag oavsett vad ni hittar på.

Agapi, E.

vi vill ba' ha vår förbannade sol

♡

Sådär, nu har även jag fallit för Rihannas låt Diamonds, trots att jag verkligen avskydde den ifrån första början. Jag tycker ofta det är så, att man först inte alls tycker om en låt, men sedan trillar dit och fastnar med låten på repeat. Och efter att ha varit fast i min grekiska musik under en så lång tid nu, så är det skönt att kunna blanda in lite annat också. Självklart ligger mina grekiska låtar mig mycket varmt om hjärtat [och kommer alltid att göra], men som sagt; lite variation är aldrig fel!

Idag har förkylningen blivit värre, så humöret är väl inte det bästa. Jag vill bli frisk så jag kan komma igång med tränandet igen, jag behöver det! Kikar även efter ett nytt jobb. Mitt nuvarande verkar ha glömt bort mig? Nackdelen med att jobba för ett bemanningsföretag antar jag - man är aldrig garanterad något, vilket såklart är mycket oroande och jobbigt. Har blivit tipsad om att Fjällhalsen, som är den restaurang jag vuxit upp med när vi varit i Bydalsfjällen. De söker folk inför vintersäsongen och visst hade det varit kul att jobba där uppe en säsong och få åka skidor och allt vad som hör till, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att det faktiskt kommer innebära en massa extrautgifter och planering, vilket väl i och för sig inte behöver vara något problem, men ändå. Vi får se vad som händer med det helt enkelt! Hur som helst ska det sökas lite olika jobb här runt omkring först och främst.

Nu ska jag bara ta det lugnt och kika vidare på bloggar och bara ta det lugnt, man har inte så mycket ork över till annat när man är sjuk. Jag är ju en av de som inte tror på läkemedel, självklart antibiotika, penicillin och mer "allvarliga" mediciner, men inte exempelvis Alvedon, Ipren och liknande. Jag tycker bara det är onödigt att stoppa i sig preparat som lurar kroppen och gör att man istället blir beroende utav att ta en tablett så fort man blir minsta lilla förkyld. Jag tror mer på att äta rätt saker, få i sig c-vitaminer, acidofilus, omega-3 och så vidare. Så jag får väl helt enkelt gå och ta mig en apelsin nu, haha. Vi hörs senare!

Agapi, E.

Jag är sååå trött och som sagt är min förkylning aningen envis, därför går jag och lägger mig i sängen och gosar med duntäcket, Ed Westwick och Gossip Girl. Godnatt!

Ela re. Idag har det minsan bakats igen! Denna gången var det kanelbullar eller kanske kanelsnurror man ska kalla de, var så trött på vanliga "skivade" bullar med pärlsocker på, så gjorde de lite annorlunda. Traditionella i all sin ära, men så himla mycket finare blir de när man gör så här, tycker jag. Bullar bakades på en del surdeg, som var Sunes lillasyster Solveig [freakshow att döpa deg, men jag tar på mig det, haha]. Jag blev supernöjd och bullarna blev jättegoda!

 

Rubriken säger väl allt - det var inte min iPhone som hade kommit, utan tillbehören, så nu tänkte jag stänga in mig och gråta lite.. skämt åsido! haha. Lyckligtvis så är jag inte riktigt så desperat, men som sagt, ja, det hade varit trevligt med EN telefon där jag kunde ringa, sms, internet och allt det där. Just nu har jag inte det, men för att se det från den ljusa sidan - skydden kom först! Vilket jag hoppades på ifrån början, då jag inte vill skada telefonen det första jag gör. Så inte ska jag hänga läpp, trots att det såklart hade varit trevligt att ha den, men den kommer förhoppningsvis i veckan. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.. eller?

 

Nej, nu ska jag fortsätta med brödbaket. Hörs senare!

 

Agapi, E.

Åhhh, äntligen har en avi trillat ner i lådan idag och jag hoppas sååå att det är min iPhone 5 som har kommit! Om det nu mot förmodan inte skulle vara den så är det troligtvis tillbehör som jag beställde, fast jag har väldigt svårt att se varför ett skal och displayskydd skulle behövas hämtas ut på posten, så antagligen är det iPhonen. 

 

Jag drog igång mitt Levain-bakande och degen står nu inför sig första jäsning, så vad passar då bättre än att jag byter om och åker ner till Maxi och hämtar ut mitt paket. Jag återkommer med information angående paketer!

 

Agapi, E.

 

 

Idag har inte varit en bra dag - jag har blivit mer förkyld och varje gång jag hostar känns det som att mina lungor när som helst följer med upp. Jag har ihållande spänningshuvudvärk och yrsel. Varje gång jag reser mig [för snabbt] så svartnar det för ögonen och allt bara snurrar. Jätteobehagligt!

 

Idag är även den dag jag skulle ha slutat jobba på Flamingo nere på Kreta, om jag inte hade valt att söka mig vidare till Platanias det vill säga. Så självklart känns dagen lite extra yung på grund av den tanken, men ja börjar vänja mig vid att känna mig så otroligt tom...

 

Hur som helst, ska försöka somna, men först Gossip Girl [som vanligt].

 

Agapi, E.

 

 

Detta blir ett hastigt inlägg mest för att få säga godnatt och tacka för idag. Jag har precis tagit hand om Sune [min surdeg, haha] och imorgon eller i över morgon ska han få bakas ut. Tror jag har bestämt mig för att se om jag kan få till ett härligt Levainbröd! 

 

 

Jeans & top - Topshop | Kappa - Risver Island | Skor - Zara | Väska - Céline | Halsband - ASOS

 

Det finns väl knappast någon som inte har hört om denna tragedi. Hur några kunde göra en annan människas liv till ett rent helvete. Jag kan inte förstå hur dessa människor ens kan se sig själv i spegeln idag. Tyvärr finns risken att de är så galet fel funtade att de inte ens har ett samvete, men jag hoppas att dessa människor får leva med samma helvete som Amanda tvingades gå igenom. Hur kan man på allvar tycka att det var värt att göra en sådan stor grej utav att en tjej lyckades övertalas att flasha sig? Jag har försökt att tänka hur det hade sett ut om det vore Sverige [eller ett annat land för den delen]. Jag tror personligen inte att detta hade gått så långt. Man ska självklart inte säga inte, men att USA är oerhört pryda vad gäller bland annat nakenhet, är väl knappast en hemlighet. Det är så jävla synd att hon inte hade folk som bara satte en käpp ihjulet och visade upp hennes "misstag" som något modigt. Allvarligt talat, hon flashade sina tuttar i cam, det var strongt gjort, hade hon bara haft vänner som stod upp för henne, så kunde de fått mobbarna att känna sig töntiga. Jag säger inte att alla ska visa tuttarna för att vara modiga, men att man kunde ha vänt hennes "misstag" till något positivt hade varit som en bitchslap för de andra.

Oavsett vad som kunde ha gjorts så är det försent och det är en så otrolig förlust. Hon hade många, många år framför sig att få leva fullt ut, men några andra fick sätta stop för detta och det är så himla hemskt! Jag hoppas verkligen att polisen kommer fram till något vettigt i sin förundersökning - dessa personer borde bli dömda för vållande av annans död eller dylikt. Fy..

Efter regn kommer solsken brukar man säga och jag tycker att alla borde sprida Amandas video världen över och att den används för att förhindra mobbing, jag tror hon skulle vilja det. Att folk bryr sig, gör något och aldrig glömmer. Hon är inte den enda som avslutat sitt liv på grund av mobbing och det är hemskt att veta att det trots allt är så pass vanligt som det ändå är. Något måste göra, allt måste få ett slut. Ta hand om varandra, ett enda leende kan betyda så mycket för någon!

Agapi, E.

Nu har jag suttit och pillat med diverse saker här vid datorn - Bloglovin', Bloggerfy osch lite annat. Gjorde mig en egen Bloglovinikon som jag trivs bra med. Fin i all sin enkelhet! Kände inte för att ha en utav de som finns att välja bland på deras egen hemsida, men det var ju inte så himla krångligt att lägga in en egendesignad bild faktiskt! Visar resultatet här nedan [vilket ni i och för sig alltid kommer kunna se i menyn här till höger, haha] och ni får ju självklart väldigt gärna gå in och följa mig. Hojta gärna till om ni tycker att jag ska följa er på bloglovin!

Du kan klicka på bilden för att komma till min Bloglovin'.

Geia sou file mou! Har lite annat att stå i just för tillfället, men med tanke på att uppdatering här verkar ha legat på hyllan den senaste veckan så tänkte jag göra ett snabbt inlägg.

Jag sitter mitt uppe i matplanering för veckan ut. Jättekul jag vet, haha, men det är nödvändigt för vår vardag hemma hos oss - vuxenpoäng om inte annat! Hur som helst, blev även supersugen på att dra igång en surdegsgrund på vete, så det tänkte jag göra innan jag drar igång matlagningen. Ett tips till brödbaksfantaster är helt klart Martin Johansson eller Pain de Martin som han kallar sig själv. Han har skrivit fantastiska böcker, men delar gladligen med sig av sina recept och tips på sin bloggar. [Pain de Martin och Lite mer Pain de Martin]

På tal om val av rubrik så måste jag även få lov att presentera min absoluta favoritlåt för tillfället - Νίκησες πάλι [Nikises pali] av panos Kiamos. Nikises pali betyder ungefär du vinner igen eller återigen besegrad. Jag älskar låten mer och mer för varje gång jag lyssnar på den och med tanke på att den i princip har stått på repeat sedan igår så kan ni ju själva dra slutsatsen, haha. Helt klart värt att lyssna på tycker jag och lägger därför in den här nedan. Tackar även för mig och återkommer senare.

Agapi, E.

Sådär! Då har jag ändrat standardkategori. Känns inte alls lika kul att skriva från vardagsbetraktelser, men det ser ju lite fel ut att skriva ifrån min grekkategori. Jag har även ändrat min lilla presentation här till höger, då det stod att jag bodde kvar i Agii Apostoli osv. Har inte tänkt på det förrens nu, men om jag ska bli duktig och uppdatera oftare, så kan det vara en bra idé att återställa sådana saker för att slippa eventuell förvirring.

Hur som helst, det finns inte något kul att berätta just nu, dagen är allmänt grå och tråkig. Som vanligt numera.. Jag hade i alla fall tänkt att gå runt sjön med min bästa vän - Gypsy, ska bara städa undan lite grejor här hemma först. Mamma och pappa kommer tillbaka från Stockholm idag också. De har varit på begravning av en nära vän.

Okej, det här inlägget blev jätteonödigt så jag avszlutar nu innan det blir ännu värre, haha.

Nu kommer det inlägg som jag under en så lång tid velat skriva, men varken haft kraften eller lusten att göra. Redan nu sitter jag med tårar rinnandes ner för mina kinder. Samtidigt som det är skönt att få skriva av sig, så är detta så otroligt jävla jobbigt för mig. Jag har aldrig i hela mitt liv gått igenom något ens i närheten av vad jag har gått igenom under den senaste tiden..

Ända sedan jag kom hem, eller egentligen ännu tidigare, snarare sedan den sista veckan vi fick nere på Kreta, var min absolut bästa. Utan tvekan! Att jag inte insåg det tidigare gör mig idag så ont, då jag ångrar att jag över huvud taget ens kom tillbaka till Sverige. Att den här sommaren skulle bli underbar visste jag, men att den skulle påverka mig så här mycket fanns inte ens i min vildaste fantasi. Jag har gått igenom så enormt mycket under en så kort tid, både ris och ros, men en sak är säker. Jag är förevigt tacksam för varenda minut jag fick där nere och till alla underbara människor som blivit mina närmsta vänner. Vi blev som en familj där nere på något underligt vis. Att behöva säga farväl och veta att några av dessa människor kommer jag kanske aldrig mera träffa, gjorde så ont. Det gör det fortfarande. Att säga farväl till sina bästa vänner var också jobbigt. Man blev så bortskämd med att ses varenda dag och anförtro sig till varandra.

Det finns så många fantastiska (och mindre fantastiska, haha) minnen att berätta från min resa, men det skulle aldrig gå att få ner i en och samma text - det skulle sluta med en hel roman! Tänk om jag aldrig hade sett det där blogginlägget i Birgittas blogg om att en restaurang sökte värdinna till sitt hotell utanför Chania. Tänk om någon annan hade fått jobbet istället. Tänk om.. Det var ödet att jag skulle få komma dit, det var ödet att det var just det Hotellet jag besökt flera gånger innan och det jag hade bott på vid min senaste Kreta-vistelse. Jag såg så himla mycket fram emot att få träffa Pavlos igen! Allt var helt perfekt. Jag hade ett jobb som jag trivdes med, folk jag älskade, jag kände mig omtyckt och önskad. Trots att Dimitris kanske kunde ha skött betalning/lön bättre, så tycker jag verkligen om denna människa. Trots att han inte kunde se vårat slutgiltiga val av tillvägasätt, ur vårat perspektiv och tycka att det inte fanns något fel i att jag inte fick betalt trots att jag jobbade dubbelt så mycket med dubbelt så höga ansvar och krav och dessutom i serveringen, så ser jag fortfarande upp till honom och vill behålla honom som vän.

Pavlos var lika älskvärd som senast vi sågs. Han var som en pappa eller en överbeskyddande storebror åt mig där nere, haha. Något som jag hoppas att han vet betydde enormt mycket för mig. Jag kom dit ner helt ensam och hade inte många att lita på, men han fanns alltid där och han var den jag alltid kunde prata med!

Apostolis.. ja lilla Stolis! Åh, denna pojk kan man bara inte få nog utav. Han var som en lillebror till mig och var också en person som jag kunde lita på och som ställde upp. Jag är evigt tacksam för att han var den som fick min tjugoårsdag att bli så bra som den bara kunde ha blivit!

Det var svårt nog att behöva lämna vår "hemort" på ön, det var hemskt, rent ut sagt, att behöva säga hejdå, trots att vi faktiskt fortfarande skulle vara kvar på Kreta. Så efter Agii Apostoli begav vi oss av till Kretas Party- och turistmecka (haha) - Platanias! Här väntade ett äventyr som vi sent skulle glömma. Redan första kvällen var underbar och så flöt det på. Vi träffade så himla underbara människor och många av dessa har blivit mina allra närmsta vänner. Allt jag har fått uppleva med er är helt otroligt och en känsla som jag önskar att alla någon gång får uppleva!

Som alltid i livet så tar det slut när man har som roligast. Även om det faktiskt var så att vi hade gjort valet själva, så kändes det orättvist och hemskt. Vi bokade biljetterna när vi låg i en svacka. Hade vi väntat bara några dagar till, så tror jag att vi hade väntat ett bra tag till. Så jävla kul som vi hade de två sista veckorna har jag nog aldrig haft i hela mitt liv. Jag, Johanna och Malin kom så otroligt bra överrens och vi upptäckte att vi var så himla lika på många sätt. Så nära som vi kom varandra på så kort tid har jag nog aldrig lyckats komma någon annan. Våra kvällar var helt utflippade och jag har så många fina minnen att jag bara sitter här med ett stort, löjligt leende och tårar rinnandes (fortfarande).

Den sista veckan blev jag även erbjuden jobb på två olika klubbar/barer och det kändes så jäkla surt att behöva tacka nej. Sanningen är den att jag mer än gärna hade tackat ja och skitit i flyget, men då biljetten hade kostat närmare tretusen kronor, så kunde jag bara inte... något som jag ångrar något så gravt nu. Jag har åtminstone goda kontakter och vänner inför kommande säsong, men vetskapen om att jag fortfarande hade kunnat vara kvar, träffa Malin och Simon varje dag, alla mina greker (albaner, bulgarer, norskar och danskar, haha) får mig att vilja rycka av mig mitt hår. Att jag lämnade mitt hem för att åka tillbaka hit? Falska vänner, dryga människor, stress, press, konflikter, kyla och alltr negativt man kan komma på. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde göra så mot mig själv. Jag hade offrat allt, precis allt jag har för att få åka tillbaka och bli lycklig igen...

.. jag har aldrig varit med om något värre. Den depression som vällde över mig, så fort jag kommit tillbaka till den svenska vardagen, går inte ens att beskriva. Hur mycket jag än har försökt att ta mig ur den så är jag fången i depressionen och ångesten. Jag känner mig som en viljen marionettdocka som någon leker med. Jag känner mig livegen, utelämnad och som att innen finns där att prata med. Ingen skulle ändå förstå. Jag vet att det bara är ett drygt halvår kvar till jag återigen kan åka ner och bli lycklig, men det hjälper mig inte just nu. Varje dag känns som ett år och inget får mig att vara lycklig. Något måste ändras och jag måste komma på ett sätt att acceptera läget för tillfället och istället blicka framåt!

Jag skulle som sagt kunna bladdra på i evigheter om mitt (just nu) miserabla liv, men jag känner att det får räcka för en stund. En sista sak jag måste få skriva är något som inte kan uttryckas i ord, men jag ska göra mitt bästa...

Miljontals tack till min älskade och underbara vän Johanna. Jag älskar dig något enormt och jag är evigt tacksam över att få ha dig i mitt liv. Det finns nog ingen som har ställt upp så mycket för mig och som jag kan dela så mycket sjuka, roliga, jobbiga, ledsamma, underbara minnen med. Tack tack tack, utan dig hade inget varit möjligt. Jag älskar dig!