Det som inträffade häromdagen var alltså en vendetta. Detta förde oss tillbaka i tiden, rättare sagt drygt fyra år, då fäderna till denna gångs offer och gärningsman, haft ihjäl den andre. Det var ren blodshämnd. Blod för blod är något jag aldrig kommer förstå och det kommer aldrig i mina ögon vara lösning på en familjs sörjande av en familjemedlem. Det medför bara ett starkare hat, en sämre medmänniska och en hämnd som aldrig kommer att ta slut.

 

I tur i oturen är offret fortfarande vid liv och vårdas på sjukhus. Vad som väntar nu är inget jag ens vill tänka på. Att det tjugotreåriga offret överlevt kan komma att skapa ännu mer oro på våra gator. Att något som detta skedde på öpen gata, och till och med inne på en bar, gör saken värre. Så många fler kunde ha skadats. Jag hoppas så på ett slut.

 

Jag skrev ett längre inlägg om detta igår, men något gick snett och inläggets postades aldrig eller för den delen sparades heller inte ibland utkast. Hur som helst, idag kom Vasilis syster till Kreta för att hälsa på. Jag har sett fram emot detta jättelänge, dels för att jag tycker om henne väldigt mycket, men också för att senast hon var här så arbetade jag på bar och vi hann helt enkelt inte att umgås så mycket. Dessutom var det en period då vi hade britter inne och alltid konsumerade en hel del alkohol.. så jag kände väl kanske inte att jag visade upp min bästa sida under tiden hon var här. 

 

Nu hoppas jag på trevligare dagar och att vi faktiskt hittar på saker allihopa. Kan även tänka mig att vi två kommer att spendera en hel del tid tillsammans på tu man hand, då jag arbetar mindre än killarna och hon annars inte kommer att ha någon att umgås med! Det kan nog bli bra. Sushimiddag är inplanerad då vi båda två älskar detta och killarna tyckte om sist jag gjorde detta. 

 

Trevlig onsdag på er och lill-lördag för er som slår på stort.

Agapi, E.

 

Uppdatering kommer att upptas imorgon. Är skakad över den skottlossning som skedde på öppen gata mitt i min stad inte ens en timme innan jag passerade, som jag gör dagligen.

 

Sover på saken för att förstå vad som hänt och återkommer som sagt imorgon. Notis; jag har alltså inte varit inblandad på något vis och har tack och lov sluppit bevittna händelsen, med egen närvaro. Jag håller tummar och tår att den man som blivit skadad, överlevt och skänker en tanke till alla närvarande och i dennes omgivning under händelsen. 

 

Agapi, E.

Detta händer mig varje sommar, nu på senare år. Dagarna går i ett och jag har inte tagit tag i sommaren alls i år. Jag vill ha fina och roliga minnen att se tillbaka på i vinter, men ska jag ha det, så får jag banne mej sätta fart. Det bästa är ju att jag insett detta i mitten av Augusti åtminstone och här varar ju sommaren ännu i cirka två månader till. Kanske allt längre om vi har tur. 

 

Jag och Vasilis hade så stora planer för denna sommaren, men som alltid med våra planer, så har de inte gått i verk. Han har så jävulskt svårt att få tummen ur den där karln, men jag antar att det är något som är typiskt vad gäller majoriteten män? Eller?! Hur som helst så ska vi försöka få gjort en efterlängtad roadtrip i slutet av denna sommarsäsong. Just nu är min värsta månad, vilket innebär hårt arbete och absolut inga lediga dagar. Men något kul måste jag ju få gjort under denna sommar.

 

Något kul som väntar snart dock är ju mina goda vänners bröllop. Jag är nog exalterad än vad de själva är. Jag älskar bröllop! Kanske mest för att jag kommer att få ha en dag ledigt. Skämt åsido, men fy vad jag ser fram emot att få dela deras kärlek, träffa alla vänner, njuta av livet och få klä upp sig lite. Det kanske låter konstigt, men när man dagligen har en uniform (vilket i och för sig är skönt, då man slipper kläddilemma dagligen), så uppskattar man att få klä upp sig lite och ha på sig vad man vill. Har lite saker kvar att fixa gällande min outfit, men jag lovar att uppdatera angående detta.

 

Just i detta nu kokar jag kikärtor. De kommer aldrig att bli klara innan jag måste gå.. eller ens i närheten av klara. Min goda idé om att slänga ihop en snabb falafel till middag, gick i kras när jag insåg att grekerna tydligen inte alls har färdigkokta kikärtor att köpa i butik. Egenkokta i all ära, men är man fortfarande fast i sitt Svensson-stressande och tänk, vad gäller snabba  rätter, så är det inte alls att föredra. Det finns ingen genväg till perfekta kikärtor och proceduren av okokta kikärtor går inte att påskynda. Helvete också. Jag fann ett paket som verkar vara på något sätt förkokta eller blötlagda sedan tidigare, då enbart fyrtiofem minuters koktid angavs på paketet.. men jag är ytterst tveksam. Jag återkommer med resultat av middagen... eller det som hade hoppats hinna bli en middag.

 

Återigen ska jag försöka bli bättre i uppdaterandet, min sommar börjar ju faktiskt nu, eller hur var det?

Agapi, E.