Code to import my old blog: 2794747302

 

 

 

 

Vad är vackrare än kärlek.

 

 

Idag gifter sig alltså Rita och Alex. Jag är så förväntansfull och redan sedan vi fick reda på datumet, för nästan ett år sedan, så har planer och idéer gjorts. 

 

Lovar att ta massvis med foton och att uppdatera, men nu försöker jag i sista sekund få lite färg åtminstone i ansiktet. 

 

[ Anledningen till den otroligt dåliga uppdatering på sistone, har denna gång berott på Blogg Esse. Det har var gång krånglat och för varje inlägg jag försökt lägga upp, så har jag loggats ut och inget har sparats... har funderat på att byta bloggtjänst.. ]

Agapi, E.

 

Det som inträffade häromdagen var alltså en vendetta. Detta förde oss tillbaka i tiden, rättare sagt drygt fyra år, då fäderna till denna gångs offer och gärningsman, haft ihjäl den andre. Det var ren blodshämnd. Blod för blod är något jag aldrig kommer förstå och det kommer aldrig i mina ögon vara lösning på en familjs sörjande av en familjemedlem. Det medför bara ett starkare hat, en sämre medmänniska och en hämnd som aldrig kommer att ta slut.

 

I tur i oturen är offret fortfarande vid liv och vårdas på sjukhus. Vad som väntar nu är inget jag ens vill tänka på. Att det tjugotreåriga offret överlevt kan komma att skapa ännu mer oro på våra gator. Att något som detta skedde på öpen gata, och till och med inne på en bar, gör saken värre. Så många fler kunde ha skadats. Jag hoppas så på ett slut.

 

Jag skrev ett längre inlägg om detta igår, men något gick snett och inläggets postades aldrig eller för den delen sparades heller inte ibland utkast. Hur som helst, idag kom Vasilis syster till Kreta för att hälsa på. Jag har sett fram emot detta jättelänge, dels för att jag tycker om henne väldigt mycket, men också för att senast hon var här så arbetade jag på bar och vi hann helt enkelt inte att umgås så mycket. Dessutom var det en period då vi hade britter inne och alltid konsumerade en hel del alkohol.. så jag kände väl kanske inte att jag visade upp min bästa sida under tiden hon var här. 

 

Nu hoppas jag på trevligare dagar och att vi faktiskt hittar på saker allihopa. Kan även tänka mig att vi två kommer att spendera en hel del tid tillsammans på tu man hand, då jag arbetar mindre än killarna och hon annars inte kommer att ha någon att umgås med! Det kan nog bli bra. Sushimiddag är inplanerad då vi båda två älskar detta och killarna tyckte om sist jag gjorde detta. 

 

Trevlig onsdag på er och lill-lördag för er som slår på stort.

Agapi, E.

 

Uppdatering kommer att upptas imorgon. Är skakad över den skottlossning som skedde på öppen gata mitt i min stad inte ens en timme innan jag passerade, som jag gör dagligen.

 

Sover på saken för att förstå vad som hänt och återkommer som sagt imorgon. Notis; jag har alltså inte varit inblandad på något vis och har tack och lov sluppit bevittna händelsen, med egen närvaro. Jag håller tummar och tår att den man som blivit skadad, överlevt och skänker en tanke till alla närvarande och i dennes omgivning under händelsen. 

 

Agapi, E.

Detta händer mig varje sommar, nu på senare år. Dagarna går i ett och jag har inte tagit tag i sommaren alls i år. Jag vill ha fina och roliga minnen att se tillbaka på i vinter, men ska jag ha det, så får jag banne mej sätta fart. Det bästa är ju att jag insett detta i mitten av Augusti åtminstone och här varar ju sommaren ännu i cirka två månader till. Kanske allt längre om vi har tur. 

 

Jag och Vasilis hade så stora planer för denna sommaren, men som alltid med våra planer, så har de inte gått i verk. Han har så jävulskt svårt att få tummen ur den där karln, men jag antar att det är något som är typiskt vad gäller majoriteten män? Eller?! Hur som helst så ska vi försöka få gjort en efterlängtad roadtrip i slutet av denna sommarsäsong. Just nu är min värsta månad, vilket innebär hårt arbete och absolut inga lediga dagar. Men något kul måste jag ju få gjort under denna sommar.

 

Något kul som väntar snart dock är ju mina goda vänners bröllop. Jag är nog exalterad än vad de själva är. Jag älskar bröllop! Kanske mest för att jag kommer att få ha en dag ledigt. Skämt åsido, men fy vad jag ser fram emot att få dela deras kärlek, träffa alla vänner, njuta av livet och få klä upp sig lite. Det kanske låter konstigt, men när man dagligen har en uniform (vilket i och för sig är skönt, då man slipper kläddilemma dagligen), så uppskattar man att få klä upp sig lite och ha på sig vad man vill. Har lite saker kvar att fixa gällande min outfit, men jag lovar att uppdatera angående detta.

 

Just i detta nu kokar jag kikärtor. De kommer aldrig att bli klara innan jag måste gå.. eller ens i närheten av klara. Min goda idé om att slänga ihop en snabb falafel till middag, gick i kras när jag insåg att grekerna tydligen inte alls har färdigkokta kikärtor att köpa i butik. Egenkokta i all ära, men är man fortfarande fast i sitt Svensson-stressande och tänk, vad gäller snabba  rätter, så är det inte alls att föredra. Det finns ingen genväg till perfekta kikärtor och proceduren av okokta kikärtor går inte att påskynda. Helvete också. Jag fann ett paket som verkar vara på något sätt förkokta eller blötlagda sedan tidigare, då enbart fyrtiofem minuters koktid angavs på paketet.. men jag är ytterst tveksam. Jag återkommer med resultat av middagen... eller det som hade hoppats hinna bli en middag.

 

Återigen ska jag försöka bli bättre i uppdaterandet, min sommar börjar ju faktiskt nu, eller hur var det?

Agapi, E.

 

 

Jo, det är som så här - när ni önskar veta vad som händer och sker i mitt liv, här ute i Medelhavet, eller undrar om jag över huvud taget lever, så kan ni alltid kika in på;

 

Instagram: emmaliinnea

Twitter: emmavond

 

Som ni vet är jag katastrofalt dålig på att uppdatera er om mitt liv här, men ska återigen försöka få ordning på det. Nu framöver händer det lite roliga saker, vilket borde motivera mig att uppdatera oftare.

 

Tack till alla underbara människor som trots min frånvaro, troget kikar förbi och visar stöd. Även till pappa som slaviskt följer bloggen och uppdaterar mamma, om vad som händer i mitt liv, haha.

 

Agapi, E.

 

 

 

Fast det är ju faktiskt inte ens sant. Jag jobbar inte alls hela dagen, men varje dag jobbar jag ju faktiskt!

 

Äntligen har säsongen kickat igång. Jag vill dock jobba mer. Alltså dagtid. Jag är sugen på att börja leta efter något extra på dagen, så ska höra mig för eller tvinga mig runt helt enkelt. 

 

Denna helgen tar jag det superlugnt. Inte sugen alls på att gå ut och socialisera med människor. Nej. Därför har jag hela veckan lång tagit mig, mer eller mindre, raka vägen hem till Vasilis varje kväll denna veckan. Vanligtvis tar jag en promenad, men på lördagar har de en sista buss klockan tolv, istället för elva, så då hinner jag till den utan problem. Har inte gjort något vettigt alls. Ätit popcorn, choklad och tittat på film.

 

Hittade just en film som verkar hur bra som helst, men blev äntligen supertrött, så ska försöka få lite skönhetssömn istället.

 

Hörs!

Agapi, E.

 

 

 

Vasilis smsade och frågade om jag inte skulle gå upp istället, med tanke på att vi ska försöka komma upp någorlunda i tid och gå till stranden. Jag är ju inte den som är den, så jag snörade på mig mina Reebok och började gå. Trots att det är dryga tio kilometer att ta sig hit och mestadels uppförsbacke, så känns det inte så jobbigt. Jag älskar visserligen att gå, men ändå.

 

Jag hade dock en lite trist upplevelse i slutet. Tidigare i veckan så träffade jag en så himla söt valp, bara något kvarter ifrån Vasilis hus. Den verkade vara hemlös, men sedan såg jag den inte de andra gångerna jag passerade. Idag kom den dock rusande och hoopade och pussades. Hundmänniska som jag är så slängde jag givetvis av mig väskan och satte mig på huk. När jag sitter där med denna fantastiska lilla hanvalp, så hör jag plötsligt ett svagt gnällande. Det kom inte ifrån valpen jag klappade, utan ifrån insidan av muren, till det nybygda (men än så länge öde) hus där han verkar hålla till. Jag kunde ju såklart inte låta bli att ta reda på vem det var, så jag klev in igenom grinden och där nere hittar jag ännu en valp, men tyvärr verkar denna ha någon psykologisk störning alternativt en funktionsnedsättning, för så fort denne försökte resa sig och vifta på svansen, så var det som att svansen stod still, medan kroppen vinglade fram och trillade fram och tillbaka. Åh, det var så ledsamt att se, då den verkar vara så fin i övrigt.

Hade det varit mitt hus här i Kounoupidiana, så hade jag intetvekat en sekund, utan burit med mig bägge valparna hem. Nu är tyvärr fallet inte så.. och att jag redan släpat hit en kattmamma, med sina två ungar är mer än tillräckligt. Jag kan bara inte släppa det och vill så gärna hjälpa på något vis, så jag tänker göra allt i min makt för att de kan få ett hem eller åtminstone bli undersökta. Jag ska höra av mig till Noah's Ark här i Chania som är en organisation för just hemlösa hundar och katter. Jag hoppas jag kan få hjälp eller åtminstone råd och dåd. Fortsättning följer..

Agapi, E.

 

Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag försvann återigen, dagarna har gått i ett och annat har prioriterats helt enkelt.

 

Jag kom nyss hem ifrån jobb och skyndade mig att ta bort sminket, få upp håret och få på sig myskläder. Nu sitter jag ute på min takterrass med hög musik och melon. Det är lite småkyliga vindar, men jag sitter på mitt duntäcke, så det är behagligt. Det kanske verkar lite ologiskt att jag ännu sover med mitt duntäcke, när jag är på Kreta och har haft runt trettio till trettiofem grader, i skuggan, den senaste veckan.... det är givetvis ingen logik alls i detta.

 

Agapi, E.

 

 

Somvanligt. Är så trött på att jag inte lyckas vända tillbaka min dygnsrytm, på grund av min förkyldning. Den kräver all sömn och tar all min kraft.

 

Snabbuppdatering på ingång. Jag behöver sova. Jag tog en promenad upp till Kounoupidiana efter jobbet idag. Sprang bara förbi hemma på vägen och bytte om. Det var skönt med en promenad, men jag hoppades att den hade tröttat ut mig mer, så jag hade kunnat somna tidigare. Istället har jag tvättat jobbkläder, duschat och kollat på Suburgatory fram tills nu.

 

Här är två bilder i från promenaden - den klassiska vyn över Xania, som jag nog aldrig kommer sluta att fascineras av och så såg jag min livs första vilda skorpinion! Efter mina efterforskningar verkar det vara en gul skorpinion, även kallad medelhavs skorpinion och den skall tydligen vara vanlig här på Kreta. Intressant på avstånd tyckte jag!

 

Angående Kretaguiden, så har den bristande orken gjort att jag inte slutfört denna uppgift, men den kommer. Jag lovar!

 

Agapi, E.

 

 

Hur är det ens möjligt att det kan vara så här vackert? Även om man har vant sig vid att apelsinträd och övriga frukträd lite här och där, precis som vi ser lönnar och björkar lite här och var i Sverige, så kan man aldrig sluta uppskatta det. Det är inte konstigt att folk här är mycket gladare än i skandinavien!

 

Ser ni bananträdet med sin gröna klase och lila blomma?

 

Agapi, E.