Igår avklarades som sagt första jobbdagen och jag känner mig nöjd med min prestation, kände mig lite ringrostig till en start, men kom snabbt på fötter igen och redan igår träffade jag två äldre par från förra säsongen! Efter mitt pass så var det bara att tålmodigt sitta kvar och vänta, för igår var det nämnligen Konstantinos och Elenis namnsdag. För er som inte vet så firas namnsdagar här större än vad vi firar jämna födelsedagar, studenter, konfirmationer och så vidare. Det är en stor fest med alldeles för mycket mat, dricka och nära och kära. I och med att vi hade två Kostas på plats, så blev det extra stor fest. Jag var så mätt att jag hade kunnat rulla hem och då tog jag knappt en sked av efterrätterna (som jag tackade nej till, men fick ett skratt i mitt ansikte och en proppfull tallrik). Trevligt var det i alla fall. Efter middagen fick jag skjuts hem av Mario (som äger kinan) och hans dotter Alda. Med mig från deras bil fick jag sex boxar kinamat med mig hem! Så himla omtänksamma är dessa, trots att hans andra dotter, en god vän till mig, för någon vecka sedan var med om en motorcykelolycka och fortfarande ligger inlagd. Vi ska dock vara glada då hon som ett mirakel överlevt, trots att huvudläkaren till en början var mycket kritisk. Livet kan verkligen få så hastiga vändningar.

Nu ska jag fortsätta pressa i solen innan det är dags för mig att göra mig i ordning och ta mig iväg till jobbet. Ha det fint allihopa!

Agapi, E.

Just nu sitter jag på bussen med alla turister.. till min stora förtjusning givetvis, haha. Försöker förtränga ljudet av svenska, norska och danska med grekisk musik i lurarna! Känns kul att komma tillbaka och jag tror på en bra säsong, men samtidigt är det så många av mina favoriter som inte kommer spendera sommaren här i år. Möjligtvis för en semestervecka eller två. Vi får se helt enkelt. Saknar redan vintern, eller rättare sagt vinterns livsstil, men fy satan vad skönt det är att det äntligen är sommar igen! 

Trevlig kväll på er.

Agapi, E. 

Igår packade jag datorn och begav mig till Dekatria för att ha internet och fixa diverse grejor, uppdatera här etcetera. Dock blev det ingenting med det, då datorn totalvägrar att koppla upp sig till trådlösa nätverk, vet inte vad som hänt. Måste försöka klura ut det där så jag får någon användning av den. Har nämnligen avklarat de flesta nedladdade filmerna och serier vid det här laget. 

Mobilen gick däremot givetvis att koppla upp, så jag passade på att prata med världens bästa Malin över Viber. Och nog pratade vi. Kom upp i en samtalstid på cirka två och en halvtimme! Välbehövt var det hur som, kändes som en halvtimme. Saknar att ha en nära tjejkompis som jag känner att jag kan tala om allt mellan himmel och jord med. Och om vi har riktig tur så kommer Malin dyka upp här om redan två veckor för att hon har lite för mycket Kreta-abstinens. Det är ju lätt att få det när man väl kommit hit en gång, eller vad säger ni? Håller alla tummar i världen och hoppas att vi ses igen i början av juni!

Vet ni vad, idag börjar jag äntligen ute på Arokaria igen. Vet inte vad jag ser mest fram emot, att äntligen få jobba och sysselsättas igen eller den fantastiskt goda maten. Antagligen en kombination! Kul att komma tillbaka ut till Platanias igen också. Vi var faktiskt på Eclipse en sväng igår. Vasilis var ledig, så vi bara tog det lugnt och myste, men bestämde oss sedan för att glida ner i hamnen och senare bar det som sagt av ut till Platanias. Älskar oss! 

Ska kila ner och fixa credits till telefonen och lite frukostmat. Hörs lite senare!

Agapi, E.

Planerna inför dagen är oklara än så länge. Såg precis på väderleksrapporten att det gråa vädret verkar som om det kommer hålla i sig även nu på morgonen och in på förmiddagen, men däremot fram mot lunch så verkar det som att det kan spricka upp och komma att bjudas på sol och värme. Ännu oklart om det är tänkt att jag och Katerina tar oss iväg för att avsluta pappersarbetet på polisstationen i Galathas idag eller när detta är tänkt. Om inte, så är jag lite sugen på nytt försök av powerwalk (nu när träningsvärken i ljumskarna avtagit) till Agii Apostoloi för lite beach mode. Vi får se vad vädret tillåter helt enkelt! Till helgen, med start redan under morgondagen, väntar dock pangväder. Skönt att ha något att se fram emot! 

Nu ska jag fortsätta att titta på New Girl, men återkommer förmodligen senare under dagen med uppdaterande av vad som händer och sker. Godmorgon!

Agapi, E.

Efter de tråkiga måstena, så försökte jag få tag på fina Hanna som är här. Dock bara en dag till, så jag måste se henne idag! Problemet är bara att vi har lite kommunikationsproblem och kan inte nå varann. Svårt att veta var i Xania hon befinner sig eller om hon ännu är kvar i Platanias. Det löser sig förr eller senare. Mig går det ingen nöd på, jag drog igång lite städning av lägenheten, vilket var riktigt skönt. Nu är det bara golven kvar, men min skurhink har gått sönder, eller rättare sagt delen där man vrider ur moppen, så blir att införskaffa en ny sådan framöver. Får överleva lite skitiga golv ett tag! 

Börjar känna ett akut sug av växter i mitt hem, det gör allt så mycket mer levande. Enklast skulle vara att bara hämta några vackra snittblommor ute i naturen, då mycket står i blomm just nu, problemet är bara att jag inte har någon vas eller liknande, så även det får vänta.  

Även min man har övergivit mig denna dag. Han och grabbarna bestämde sig för att dra iväg på roadtrip och blir i värsta fall borta ända tills imorgon kväll. Får försöka överleva den tiden! 

Vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig själv med nu. Kanske en kort siesta? Senast jag sov var mellan sju och tio igår kväll och innan dess hade jag varit på språng ett bra tag, så börjar väl känna att lite sömn skulle sitta fint. Får se om jag kan bortse från allt ljus.

Blir några skymtar av lägenheten, i brist på andra bilder. Har ju länge planerat att göra ett inlägg som visar hur jag bor, men det finns fortfarande de saker jag vill addera i lägenheten för att visa det som ett "hem", därav fördröjningen. Kanske ska se till att göra det bästa av situationen och visa en del i alla fall, men som sagt - här kommer ett litet smakprov (i brist på annat).

Jag begav mig ut på jakt efter frukost då köket hemma inte hade något att erbjuda, men insåg att tiden blev knapp och valde istället att smita in på Dekatria för frukost istället. Har just fått in rykande hett pressokaffe och en grillad baguette med fetaost, olivröra, tomat och paprika. Som vanligt är halva talriken fylld med barbequechips.. tror jag hoppar de även idag. 

Nu får jag hugga in på min frukost, så jag hinner gå tillbaka och hämta diverse papper och id:n, innan jag ska gå igen. Ville bara vara duktig och uppdatera er lite och önska alla en start på dagen ich en ny vecka! 

Agapi, E. 

När man kommer upp till sjukhuset så är man precis i början av de lägre bergen man kan se härifrån. Svängde även av och gick parallelt med motorvägen och genom små byar fyllda av både gråa, knotiga tanter och farbröder så väl som skrattande, lekfulla barn och deras frodiga odlingar med diverse grönsaker och fruktträd. Jag passerade också ett gymnasium där det var fullständigt kaos utanför med bilar och människor. Detta pågrund av att skolorna idag aggerar vallokaler för kommunvalet som görs idag. Trots den ekonomiska berg- och dalbana som nu råder och ignoransen mot deras egna politik, så är de i vart fall noga med att göra sin röst hörd. Verkar det som. 

Hur som så var jag ute och promenerade i drygt två timmar och unnade mig nu att sjunka ner i en av Starbucks fåtöljer. Var orolig att mitt vardagsrum skulle vara belamrat av dessa turister, men de prioriterar ju såklart uteserveringen. Så min övervåning belamras då bara av mig! De kan gott trängas där ute. 

Juste, haha, måste dela med mig av en aningen pinsam händelse innan jag begav mig ner hit till hamnen. Min hyresvärd bad mig för ett tag sedan att rengöra en del av takterrassen, då Bobi (Vasilis hund som jag passade) gjorde ifrån sig lite på ena sidan. Självklart tog jag upp detta så fort jag såg det, men det syntes en liten intorkad fläck ifrån hans kisspöl. Jättefarligt! Så jag drog fram skurhinken och fyllde den med vatten, som jag sledan slängde ut över balkongen och skrubbade med en gammal sopkvast. Saken är den att denna terrass är så otroligt skitig ifrån allt intorkat damm som kommit med diverse regnskurar, så Bobis smuts var minsann inte ens en droppe i havet. Vattnet blev en enda brun vätska som sökte sig till stuprörsöppningen. Jag slängde ut ännu en hink med rent vatten som också det försvann ner längs stupröret. Nyfiken som jag är så undrar jag var stupröret slutar, på trottoaren eller om det fortsätter ner i marken. Det var varken det första eller andra alternativet. När jag tittade ner över balkongräcket upptäckte jag att stupröret slutade bra tidigare än så.. nämligen på balkongen tre våningar ner i byggnaden. Halva balkongen täcktes av denna gråbruna sörja. Måste erkänna att jag har lite dåligt samvete faktiskt, fast samtidigt trodde jag väl inte att det var så korkad lösning i byggnaden och dessutom var det på hyresvärdens begäran. Så jag känner faktiskt lite att jag passar den. Lite kul är det ju också. Skadeglädje kommer alltid vara den sanna glädjen.

Nu ska jag packa ihop mig och se om jag kan hitta på någon man-tager-vad-man-haver lunch. Har redan mina idéer, så ska bara se till att kompletera med lite grönt. Kanske blir det även att ta en liten siesta idag, då jag börjat dela upp min sömn och sover med oerhörd dålig rutin. Har liksom blivit när jag har tid och lust lite grann. Men först lite bilder från pw:n!

Agapi, E.

Agapi, E.

Nu väntar en pw till Agii Apostoloi för att unna mig lite egentid denna söndag, så vad passar bättre än en uppfriskande promenad för att sedan fortsätta med strandhäng? Energin och motivationen är tillbaka och humöret närmar sin topp, så det är inte helt omöjligt att jag kikar förbi här igen senare under dagen och/eller heller inte den kommande tiden framöver för den delen. 

Jag hoppas att ni alla haft det bra medan jag varit borta och inte glömt bort mig helt nu. Sist, men inte minst vill jag önska er en underbar dag, fina människor! 

Agapi, E.

I skrivande stund ligger jag iförd bikini och svettas på min takterrass till ljudet av min grekiska lista på Spotify. Vi har tjugoen grader i skuggan idag och här uppe på taket vågar jag svära på att jag har minst en fem grader till. Dessutom står luften näst intill stilla, så blundar jag riktigt hårt så kan jag föreställa mig själv liggandes på en strand på en het sommardag. Hur jäkla underbart som helst! Till sällskap har jag (eller rättare sagt hade då de båda nått sitt slut) en frapé och en smoothie. Tanken är väl att kila ner till min affär inom kort för att handla upp sig på lite mat, men det kommer bli svårt att slita sig från denna position vill jag lova. 

Ska vända på mig nu och njuta det sista, men jag lovar att höra av mig senare och förhoppningsvis i ackompanjemang av en bildbomb! Ta hand om er så länge så hörs vi.

Agapi, E. 

Största och kanske den mest relevanta nyheten är att jag numera fr o m en månad tillbaka är arbetslös. Inte så konstigt i ett krisdrabbat Grekland, kanske några av er tänker, men ack så fel ni har. I alla fall till den del. Jag sa nämligen upp mig! Varför? Jo, det är som så att min fd chef har haft lite panik egentligen så långt tillbaka som strax innan jul, då det har varit dåligt med gäster i största allmänhet. Detta har gällt ALLA ställen i Chania, även de grekiska ställena med grekiska gäster, så detta är inget han har mindre än rätt till att ha smått panik över. Vad han gjorde felet var att låta det gå ut över oss, vilket i sin tur ledde till att jag fick nog och gick därifrån. Jag kan inte berätta ALLT han gjort och sagt, men i det stora hela så handlar det om att han la stor press på oss och dessutom ville att vi skulle spela spel etc för att behålla gäster. Då jag hela tiden har spelat på att vara så jordnära och aldrig tvinga på folk att spendera varenda euro, så blev jag lite konfunderad och tänkte "fuck that", insåg att det inte var något för mig och fortsatte på mitt sätt att arbeta. Självklart har jag respekt för om en chef talar om för mig att jag borde arbeta på ett annat sätt, för att det skulle förbättra min arbetsförmåga och vinst för företaget, men när jag dagligen hade kunder som talade om för mig att jag var för bra för att jobba där eller att de kom dit just för att jag aldrig pushade någon eller spelade en roll och trots detta sålde oerhört bra, så kände jag att i helvete heller att jag kommer ändra på ett vinnande koncept. Varför skulle jag sjunka till en nivå som jag inte stod för? 

Kvällen jag gick hade varit mycket påfrestande på mitt humör och med onödiga kommentarer från chefen, trots att jag hade alla mina stammisar den kvällen och gjorde mitt yttersta för att behålla de så länge som möjligt. Dessutom hade den senaste tiden varit jobbig och påverkade även mitt privatliv, vilket jag väl kanske inte var så himla pigg på då karriär aldrig kommer ha prioritering före mitt välmående. Till saken hör att jag ALLTID var den som tog disk, städade mest och allt annat skitjobb som inte alltid syns, men som är a och o för att en bar ska fungera. Vi hade en inlånad tjej som ALDRIG gjorde något, var mest ivägen i största allmänhet och både jag och Nikol hade pratat med chefen om detta.. utan resultat. Så droppen som fick bägaren att rinna över var att jag, när vi hade ca en timmes jobb kvar och enbart tre gäster som Nikol redan talade med, att jag gick ut utanför baren i två minuter för att sätta mig i baren med Fotis som vanligtvis jobbar för baren under oss. Jag unnade mig dessa få minutrar för att jag, enligt mig själv, hade dragit mina största strån till stacken och med tanke på att denna inlånade tjej alltid spenderade mer tid utanför än innanför bardisken, så såg jag inga större problem med detta. Det gjorde dock min chef. Han började genast skrika på mig om att gå in i baren igen. Jag tittade menande på honom tills han till slut kom fram och sa åt mig att gå in igen. Enkelt, men uppriktigt frågade jag "Okey and Danielle?!" och ville ha en vettig förklaring till särbehandlingen. Till svar fick jag "Yeah, but she sells!". Jag hade inget mer att säga honom efter det, då vi denna kväll hade våra försälningssiffror uppskrivna under varderas namn. Jag hade dryga fyra rader och denna Danielle knappt en, så hur matematiken och logiken över det svar jag fick, förstod jag aldrig riktigt hur den gick ihop. Vad som bör tilläggas är att detta är som sagt en amerikansk bar på Kreta och alltså inget "fancy" uteställe, det hörde till vanligheterna att vi var utanför bar, ovanpå bar, gäster innanför bar etc. Så det var knappast någon stor revolt att jag slog mig ner utanför för en minut. Detta blev dock käppen i hjulet och jag tömde min dricks, som innehöll mer än den dagslön som denna afton uteblev, då jag tog min väska och gick därifrån. 

I det läge då jag lämnade baren tänkte jag väl knappast på vilka följder det skulle ta, men hade jag tänkt efter en extra gång så hade jag antagligen förstått att detta rikebarnsman från Chania till chef har alldeles för stor stolthet för att någonsin ta tillbaka en bartender efter detta rebelliska agerande, vilket är precis vad som skett. Dagen efter fick han dit en dansk tjej som har oerhört dåligt rykte och som är en "vän" till mig. Chefen har tidigare talat otroligt dåligt om denna tjej, så kan inte annat än tycka det är skrattretande att se honom hellre ta någon han aldrig velat ha dit, än någon som han tackat för att ha kommit dit, men sedan inte låtit sig trampas på. 

No hard feelings, jag har varit där i ett kanske inte helt nyktert tillstånd (dock heller inte full) och volonterat i baren, dansat och haft kul vid ett tillfälle. Vet inte om jag hade roligast åt att se hans reaktion eller åt managerns glada välkomnande när jag var tillbaka. Vill jag ha jobbet tillbaka, så kommer enda sättet vara knäkrypande och rövslickande, vilket jag inte är beredd på att uppoffra. Det är helt enkelt inte värt det. Jag njuter istället av att flera gäster valt att inte komma tillbaka, kollegor som saknar en och att visa att jag inte är beroende utav honom. Jag kan se hur mycket det svider för honom att se mig näst intill dagligen och det räcker för mig i nuläget. 

Stjärnorna i min vardag just nu är mina föräldrar som stöttar till tusen, både när det kommer till peppande och visa ord, men också när det kommer till den ekonomiska frågan. Utan de hade det inte varit möjligt för mig just nu och jag är evigt tacksam för att jag har dessa klippor att luta mot. Tack till er!

En annan guldklimp i mitt liv just nu är Vasilis, min fantastiska pojkvän. Ja, ni hörde rätt. Sanningen är den att det varit så i dryga fyra månader, men jag har hellre satsat på oss och gett oss tid än att tillkännage ett förhållande som knappt börjat, för att sedan rinna ut i sanden. Nu är jag dock oerhört säker på vår sak (även om detta inte varat särskilt länge) och kan medge att jag är så otroligt lycklig och kär just nu. Skönt att ha någon som står en så otroligt nära här på hemmaplan också, nu när de flesta lämnat mig och situationen är som den är. Så en extra guldstjärna till denna fantastiska människa. Jag börjar inse vilka vardagshjältar jag egentligen har till nära och kära, all kärlek till er. 

Sedan har det väl hänt en hel del annat spännande, men jag vet inte hur jag ska finna kraft att berätta om allt. Det har varit grekiskt bröllop, massvis med luncher och middagar, karneval, slagsmål som var nära dödsfall (lugn, jag var absolut inte inblandad på något vis), avskedsfest av vän och mycket mer! Jag se om jag inte kan knåpa ihop en härlig bildbomb direkt efter detta inlägg. Därefter ska jag städa undan lite, för att sedan bege mig av till Starbucks för att stjäla internet för diverse telefonsamtal och annat fix och trix. Hoppas på att kunna få lite andra ärenden avklarade och därefter försöka hinna med en powerwalk innan jag stupar. Var nämnligen uppe med tuppen idag, då Vasilis skulle vara på sitt universitet klockan nio för att avklara en viktig träff, så jag kommer behöva ta en siesta mot eftermiddagen/kvällen. Ska försöka bli bättre med uppdateringen framöver så ni inte behöver oroa er för hur det går här nere. Tack för tålamodet, jag hoppas några utav er inte glömt bort mig helt och hållet! 

Agapi, E.

Missade ju dessutom x antal dagar av helgen, så här kommer dem. Tänkt först få med de i samma inlägg, men insåg hur otroligt långt dett skulle bli.

 

 

Hur som - de senaste dagarna har det hänt så mycket att jag helt enkelt har varit för upptagen för att uppdatera er här, även om jag så gärna har velat. I fredags var sista dagen då jag åt antibiotika och lördagen hade därför planerats bli första dagen med festligheter igen. Jag hade till och med förvarnat vänner att komma dit på grund av detta. Dock blev det som så att Eric, en vän och stammis till oss, kom förbi och han predikade fortfarande om att tequila var det ultimata botemedlet på min sjukdom. I och med att jag inte tyckte att antibiotikan gjort någon som helst nytta, bestämde jag mig för att Eric hade rätt - tequila var den enda utvägen. Senare kikade även Rodd förbi och även han ttckte jag hade en hel del att ta igen. Det hela resulterade i en fantastiskt rolig kväll och den blev minst lika lång som den var rolig.

 

Dagen där på blev också en succé. Alla var på gott humör, det var bra med folk etc. Även denna afton slutade inte förrens på morgonkvisten efter att jag briljerat med min "Flaming Sambuca" som volontär i baren inne på Miniatoura. När jag senare kommit hem och återigen vaknat så insåg jag att jag varit så trött att jag lagt mig mer eller mindre direkt i sängen, utan att göra någonting mer än tagit av mig skorna. När jag därefter tog en titt på klockan insåg jag att hon redan var fem och att jag hade knappt en timme på mig, innan det var dags för jobb.

 

Söndagen var en inte allt för rolig dag. Kände mig typ fortfarande påverkad när jag kom till jobbet och inte hade vi något folk. Sent kom däremot Rodd som är en av de roligaste människorna jag vet. Vi spelade biljard, vilket jag vanligtvis är sämst på, men denna gång spöade skiten ur Rodd, som vanligtvis brukar vara mästaren. I samma veva dök Eric och "Daddy" upp för att invänta Super Bowl som vi såklart direktsände. Jag avvek dock strax innan ett då en god vän spelade live på en bar här i Xania. Vi var ett stort gäng med massa härliga människor och jag hade så himla roligt! En trång lokal med tusentals (kändes det som i alla fall) människor, där man nästan sitter i knät på varann och får klättra på folk för toalettbesök. Vi gick all in för coupes, som betyder att alla har varsitt tumblerglas med öl, för att skåla botten upp med och alla hade kul åt att lära mig diverse dumheter på grekiska. En riktigt kul kväll vill jag lova! 

 

Det summerar nog helgen i det stora hela. Imorgon väntar återigen en ledig kväll, men denna gång på grund av Vasilis födelsedag. Det blir fullt hus hemma hos honom med diverse barbecue med mera. Har lovat att hjälpa till att städa och förbereda, så det är vad min morgondag har att erbjuda. Massa kul, massa galenskap och inte minst lika mycket galna greker. Morgondagen kan inte bli mycket annat än bra! 

 

Nu sitter jag på jobbet och hoppas på gäster. Vi hade ett stort, härligt gäng här ett tag som vi hade mycket roligt med. De lovade att kika förbi igen, så vi får väl hoppas på att de håller detta. Jag utlovade hur som helst Flaming Sambuca, så dyker de inte upp är det deras förlust. 

Trevlig onsdag på er,

Agapi, E.

 

Förlåt att ni fick invänta fortsättningen av föregående inlägg, men bättre sent än aldrig, eller?

 

 

Okej, så låt oss gå tillbaka till måndag då jag var ledig och dagen tillägnades åt film och kinamat, vilket inte var helt fel. Skönt med en "lat-dag" efter helgens festligheter. Senare på kvällen kom dock ett besked via min hyresvärd - min lägenhet skulle renoveras och jag skulle få flytta ut tillfälligt. Det är nu rubriken "From zero to hero" kommer till sitt rätta.

 

På tisdagsmorgonen klev jag upp vid åtta för att smått och gott packa ihop det mesta av lägenheten, då inget fick stå framme på grund av att det kommer vara mycket betongdamm under renoveringen. Strax innan tiotiden var jag redo att flytta ner alla saker till lägenheten som befann sig i källaren. Redan här hade jag lite problem, då det kändes så mysko att behöva gå ner under marknivå för att komma till lägenheten, men i och med att det bara var tillfälligt, så accepterade jag situationen... ända tills jag kom in i lägenheten och såg den i det lilla dagsljus som lyckades nå det lilla fönstret.

 

Jag grät på riktigt när jag insåg hur vidrig lägenheten var. Madrassen i sängen var full med fläckar och hål, badrummet täckt av mögel, hår i handfatet, fastbränd mat på spisplattorna, gud vet vad på golvet etc. Jag svor på att jag skulle sova sittandes i en av plaststolarna, som var det renaste (läs minst smutsiga) jag kunde hitta, om jag inte fick en annan lägenhet. Jag kan stå ut med en skitig lägenhet, det går alltid att städa bort, men denna var så vidrig att den hade behövts sanerats av anticimex. Visst, det finns folk världen över som inte ens har tak över huvudet, men jag kände mig minst lika vidrig som lägenheten.

 

I och med möglet så drog jag till med en nödlögn, för att vara hundra på att de verkligen prioriterade att jag fick ett annat boende. Jag sa att jag led av astma och att jag absolut inte kan andas ordentligt i ett rum fullt av mögel. Kanske kan tyckas dumt att ljuga, men mögel är inte hälsosamt för någon, så tycker inte jag ska behöva gå med på att behöva bo i det.

 

Detta visade sig vara en utmärkt utsäkt för att få en uppgradering, som visade sig vara inte mindre än penthouse på femte våningen med tillbehörande takterass. Lägenheten är mindre än min nuvarande, men mycket fräschare och färgsatt mer i den stil som faller mig i smaken. Med andra ord så lite färg som möjligt, haha. Att lägenheten också är den enda på våningen och endast jag har access till takterassen är ett hyfsat stort plus, inte minst till sommaren.

 

Därför har jag beslutat mig för att fråga om det inte är möjligt att få behålla lägenheten och helt enkelt bara byta om den inte är mycket, mycket dyrare. Jag har skickat iväg ett sms angående detta till min hyresvärd, vilket besvarades av två samtal jag inte kunde ta, då vi hade gäster. Så har ingen aning om vilket besked som väntar ännu. Dock har jag redan fixat en någon som vill hyra lägenheten, så Maria borde bara vara glad att hon kan hyra ut två lägenheter istället. Dessutom får jag min vän och kollega boendes några våningar ifrån, så det hade också varit kul. Så håll alla tummar i världen nu så lovar jag att bjuda på massvis av takpartyn i sommar!

 

Agapi, E.

Berättar varför och mer detaljerat imorgon, då jag förhoppningsvis är mindre trött än nu.. over and out.

 

Agapi, E.

 

Alla som har tattuerat sig vet hur svårt, kanske till och med ska säga omöjligt, det är att sluta när man väl börjat. Inte mig något emot då jag tycker det är vansinnigt snyggt med mycket tatueringar. Just nu har jag två stycken som jag har med i planeringen här närmast. Den första jag tänkt på är (återigen) en text. Denna gång på latin -  Mors certa est, vita non. Vilket översätts till Death is certain, life's not. Jag tycker översättning känns mer korrekt och ligger bättre i munnen på engelska, antar att ni kan översätta det själva! Tatuering betyder alltså mer eller mindre "live life to the fullest bitch", haha. Det är tänkt som en knuff i baken för att aldrig ångra utan bara fortsätta upptäcka allt som livet har att erbjuda. Den andra tatueringen jag vill göra är en kontur av en världskarta som sakta men säkert ska fyllas i med svart, allt efter att jag upptäckt ett nytt land. Även detta för att motivera mig själv att aldrig sluta upptäcka och öppna mig för nya platser, människor, kulturer, religioner och allt som hör till. En rolig tatuering att bygga på livet ut. Drömmen vore att kunna avsluta tatueringen helsvart, det vore helt fantastiskt att kunna se att man varit överallt! 

 

Agapi, E. 

 

Hade en fantastiskt härlig dag igår. Vädret var bu och bä, ena sekunden strålande sol, andra ösregn och däremellan både och. Jag vaknade tidigt och gick ut för att fixa min telefon, eller rättare sagt - fixa ett nytt sim kort till min telefon. Jag styrde min kos mot Cosmote där jag möttes av den man som dagen innan varit snäll nog att testa med sitt simkort för att se att upplåsningen gått igenom. Vilket den lyckligtvis hade! Han tillkallade en kvinna, då han redan var upptagen med andra kunder, och berättade för henne vad jag ville ha hjälp med. Allt gick smidigt och jag fick mitt simkort. Därefter sprang jag ner till Starbucks i regnet för att fira med kaffe. När jag tar upp kortet ser jag att det är ett normalstort simkort och såklart inte ett nano som passar iPhone 5's. Så himla typiskt!

 

Efter kaffet blev det åter en tur upp till Cosmote, men fick denna gång sällskap av Vasilis som även han behövde gå förbi Cosmote för att betala hans chefs telefonräkning(?). Haha, greker. Hur som helst fixade jag ett annat kort och nu fungerar allt prima ballerina. 

 

Efter telefonkrånglandet gick vi till Café Thea nere i hamnen för kaffe och lunch. Jag åt världens äckligaste Caesarsallad och Vasilis fick en tråkig och torr Club Sandwich, men utöver den äckliga maten så var det jättehärligt att bara sitta där uppe, med utsikt över hela hamnen. Konstaterade och insåg hur mycket jag uppskattar livet här nu och hur lite jag vill att sommaren ska komma, även om jag längtar så. Saken är den att jag älskar när hamnen är näst intill tom och människor vandrar runt utan stress och måsten. Kommer sakna detta så!

 

Senare på kvällen var jag ledig och fortsatte ha en perfekt dag med filmtittande och följt av kinamat och mer filmtittande! Däremellan han jag även att vara impulsiv och färga håret rött igen. Har varit sugen ett bra tag nu, men inte riktigt vågat då jag vet vilket helvete det är att bli av med och hur mycket jag snart kommer ångra mig, haha. Det är inte rött rött, utan mörkt rött. Någon typ av blandning av mörkt brunrött, svårt att förklara helt enkelt och gör sig väl ännu helt rättvist. 

 

Hoppas ni får en fantastisk torsdagskväll,

Agapi, E.

 

Fast visst låter det väl ändå så himla mycket vackrare på svenska - Morgonstund har guld i mun? Hur som, fick chansen att gå till sängs någorlunda tidigt igår, då vi stängde lite tidigare på grund av brist av gäster. Inte mig något emot, då jag var trött och ganska omgående kunde somna när jag kommit hem. Vaknade några gånger på morgonen, men när klockan nått nio-/tiotiden bestämde jag mig för att ge upp och bege mig till Starbucks, där jag ännu sitter. Kom nog dock inte iväg förrens vid elva, så överdrivet länge har jag inte suttit här.

 

Helgen har varit bra, inget utöver det vanliga, men vi hade okej med gäster - en hel del holländare på genomresa. Även igår kom ett lass som kommer att åka vidare imorgon, vilket betyder att de förmodligen gästar oss även ikväll. Det är snart dags för en ledig dag för mig, men vi får väl se när tiden finnes till den, då Alexi varit orolig att vi får mycket att göra och därför tagit in full styrka. Tanken var att jag skulle ha varit ledig i torsdags, men då blev jag ju inringd. Det jag ser fram emot mest med min lediga dag är att jag har lovat mig själv att gå till Marios restaurang China Palace. Är så vansinnigt sugen på kinamat att det inte är sant. Det är så synd att de öppnar 18-19 varje dag, för i och med att jag alltid börjar innan eller samtidigt, så har jag aldrig chansen att gå dit och äta. Annars hade jag troligtvis ha testat hela deras meny vid det här laget! Har jag tur så får jag en ledig dag idag. Inväntar sms från Alexi som antingen kommer innehålla vilken tid jag ska vara där eller att jag är ledig. Vanligtvis brukar smset komma här strax innan ett, så jag håller tummarna.

 

Nu ska jag titta på film. Tog med mig paddan idag, så ska se om jag kan streama något kul. Är så sugen på att titta på film. Det är kasst att jag inte har en fungerande dator, saknar min där hemma, så har faktiskt funderat på om man inte ska kolla upp vad det hade kostat att fixa fläkten som gjort sitt, för i så fall skulle mina päron kunna få med sig den ner om de dyker upp här fram i vår. Kanske är det till och med billigare att få det fixat här nere? Vi får se. En annan sak som ska fixas idag är ett nytt simkort. Denna gång till min iphone som jag (förhoppningsvis) lyckats låsa upp. Man skulle bara synkronisera den i iTunes och då skulle den känna av att telefonen godkänts för upplåsning och automatiskt ta bort spärren, men för mig är det minst sagt mysko att inget sägs om detta utan fungerar som vilken synkronisering som helst. Hur ska jag då veta om det funkat? Jaja, ska pallra mig bort till Cosmote här senare och skaffa ett simkort i alla fall, så får vi testa. Börjar dock med filmstund då min hjälp, som lovat att följa med och hjälpa mig, sover som en stock. Så låter hjälpen sova lite så att chansen är större att hjälpen finns att tillgå senare.

 

Fin tisdag på er!

Agapi, E.

 

Så, då var det återigen fredag. Förut var det något jag ofta såg fram emot, då vi alla alltid var taggade och på gott humör. Vi har gått ifrån humöret 'fredag hela veckan' till 'måndag hela veckan'. Så brutalt trist, men denna fredagen känns av någon anledning aningen bättre än vanligt faktiskt! 

 

Än så länge har det varit lugnt, men det är massvis med folk ute och rör sig, så jag håller alla tummar i världen för att allt fler droppar in så småningom. Dagen i övrigt har varit bra. Jag gjorde ett kärt återbesök till mina gamla hoods i Agii Apostoloi och gamla favoritcaféet Loca. Därefter väntade en shoppingrunda innan jobbet. Det är nämnligen löjlig rea här just nu där du kan hitta kläder och accessoarer från 1.99€!!!! Jag fick med mig bland annat två leggins, en kjol, en tröja, massa smycken etc, men hade garanterat kunnat få med mig dubbelt så mycket till.. minst! Minst sagt farligt!

 

Har även fått nys om ett gym som haft (och förhoppningsvis fortfarande har) ett erbjudande om medlemskap - 60€ för ett helt år! Också otroligt bra pris. Ska se om jag kan få med mig Rita dit imorgon, som redan gymmar där. Fett taggad igen. Hädanefter kommer träningsgarderoben troligtvis eskalera. Bland annat skulle jag behöva införskaffa nya träningsskor, då jag har använt mina utomhus. Funkar väl fortfarande att ha inne, eftersom de bara varit i torrt väder och inte till synes har varit särskilt flitigt använda utomhus, men ändå! 

 

Sa att jag skulle återkomma med resultat av gårdagens middag redan igår, men det får bli nu istället. Allt blev hur bra som helst och så jäkla gott. Kronärtskockan fylldes med en mix av solroskärnor, ruccola, gravieraost, olivolja, vitlök, citroncest, salt och peppar. Detta serverades med sesampanerad kyckling och en avocadoyoghurt, mums! 

 

Och ja, guldfisken Glenn "The Golddigger", blev hemskt nöjd med sitt nya hem.. även om han alltid ser så oerhört missnöjd ut.

 

Trevlig fredagkväll och helg på er,

Agapi, E.