Jaha, då har min kära vän Johanna kommit ner till ett soligt och varmt Kreta. Hon klagar redan på värmen, haha, vilket i och för sig är fullt förståeligt! Igår satt vi och diskuterade med Dimitris hur vi ska lägga upp vårat arbete - vem som gör vad osv. Det slutade med att massvis av klockslag rabblades upp och att jag till slut svarade "Ye, of course!" på frågan "Is that okey with you?" utan att egentligen hängt med. Detta resulterade med att jag och Johanna idag kände oss otroligt förvirrade.

Vi gjorde som vi tror och hoppas nu på det bästa. Vi började klockan fyra, tillsammans med Apostolis, dukade upp och öppnade restaurangen. Vid sexsnåret kom Pavlos som varit hemma lite längre på grund av det lilla event som hålls i hans hus idag och i samma veva återvände jag tillbaka till hotellrummet och Johanna ut till entrén. Sedan är tanken att jag ska in till servering och bar vid åtta och hjälpa till där det behövs. Vi hoppas att vi uppfattade allting rätt!

Idag har vi sovit länge eller ja, åtminstone Johanna... haha! Sedan tog vi en vända till det billiga varuhuset och sista timmen innan jobb spenderades i havet. Välbehövt vill jag lova!

Hur som helt så var Pavlos nöjd att vi klarat oss när han var borta. Det blev en 'high five' och kommentaren "Perfect Emma!", så det bådar väl gott?

Nu ska jag försöka att inte smälta bort helt i värmen och sddan förbereda mig för jobb. Vi hörs kanske senare, puss!

Kalimera! Jag låg länge imorse och väntade på att min klocka skulle ringa, men det gjorde den inte. Till slut tittade jag var klockan var och insåg att hon just passerat sjusnåret och klockan var satt på nio, haha. Konstigt det där med att man vet med sig, att man måste upp av någon anledning, och då vaknar av sig själv.

Anledningen till varför klockan var satt var för att jag planerat en trip in till Hania. Vill besöka Zara och lite sådant! Även kul att besöka stan lite då och då, den är ju så himla mysig om man bara kommer bort från turismen en aning. Har varit sjukt sugen på calamares ett bra tag också, så får se om jag kanske lyxar till det med en rejäl lunch idag. Högst upp på min to-do-list står dock en tur till In-ka för att handla någon frukost och låta mitt hår torka. Har precis skjölt ur en oljeinpackning som legat i under natten. Kände att det var dags igen, skulle även behövt toppa mitt hår, men men.

Hörs sen, puss!

Kalimera mina kära vänner! Jag vaknade tidigt idag och låg en stund och funderade över om jag skulle vara hurtig nog att ta mig ner på stranden. Efter en stunds funderande vände jag på mig och somnade om, haha. Vaknade för cirka en timme sedan, alltså vid halv elva. Jag har ätit lite frukost och planen är väl att sakta göra sig i ordning och sedan ta sig ner på stranden och sola. Det är så sjukt att man vänjer sig vid sin bränna så mycket att man finner sig blekare än när jag kom hit, trots att jag kan se den tydliga skillnaden mellan vitt och brunt där solen inte kommit åt.

Igår kväll var en av de roligaste jobbdagarna hittils. Som tur är så är jag ju inget direkt inbitet fotbollsfan, så jag behövde inte hänga läpp igår inte. Jag fick lämna entrén lite tidigare igår och hjälpa Pavlos uppe i takbaren. Skitkul verkligen! Efter matchen och när jag och Apostolis hade packat ihop allt nere i restaurangen, så samlades alla där uppe. Apostolis vänner kom också dit. Bland annat Nikos som var här för några dagar sedan också. Vi pratade inte så mycket då, men igår kom han fram till baren och snackade lite, supertrevlig verkligen!

Nu är det bara två ynka dagar kvar till Johanna kommer hit. Det ska bli så jävla roligt att träffa henne, känns som att det var evigheter sedan sist! Den här sommaren kommer bli så himla grym. Häromdagen kände jag ångest över att jag ska behöva lämna det här livet i höst, sedan insåg jag att det är så himla lång tid kvar, haha. Men ändå, nej usch, hemska tanke!

Nu ska jag läsa lite bloggar och uppdatera mig lite innan jag byter om för beach mode! Puss på er

Då sitter man här igen och känner hur skammen och besvikelsen, över att man uppdaterar så dåligt, väller över en. Jag trivs fortfarande som fisken i vattnet, om inte ännu mera nu än innan. Man kommer närmare personerna man jobbar med för var dag som går och det känns så skönt att veta att de finns där för en och ställer upp. Det är otroligt viktigt att faktiskt ha den relationen till de, eftersom jag befinner mig i ett annat land och på egen hand, så jag är otroligt tacksam över dem.

På tal om ensam så stämmer det faktiskt inte snart. På torsdag kommer min bättre hälft Johanna ner och ska jobba här med oss! Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram emot detta och dessutom saknar henne. Tänk er själva att få reda på att du ska få åka till ett annat land, vara borta ett halvår och du lämnar ditt hem en dryg vecka efter du fått beskedet. Man rycks liksom ifrån sina vänner, eftersom man inte hinner träffa alla innan man måste sitta på ett flygplan. Att dessutom ha träffat dessa underbara vänner nästan dagligen innan... ja, saknaden är stor just nu!

Första juli kommer även Madelen ner hit eller åtminstone till våran del av Kreta. Hon och Alex kommer ju faktiskt ner redan sista veckan i juni, men de kommer att vara en bra bit i från oss tyvärr. Hur som helst så har hon valt att stanna en extra vecka och då kommer hon bo på Hotel Niriis som ligger 50 m ifrån oss. Känns helt okej!

Häromdagen vaknade jag upp tidigt och kände mig jättepeppad till att springa på stranden. Jag klädde på mig mina träningskläder och begav mig av mot stranden. På vägen ner tog jag massa fina kort på morgonsolen och tänkte "de här ska upp på Instagram när jag är tillbaka!". Så blev det inte! När jag hade sprungit mina vändor på stranden och kommer tillbaka till min väska så upptäcker jag det som man inte vill ska ha hänt. Mina solglasögon som legat på min väska låg i sanden och tröjan låg anorlunda den med... och jag förstod redan innan jag vänt ut och in på min väska att någon hade stulit min mobil. Mycket riktigt så stämde detta tyvärr och efter att ha fått hjälp från beachbarens personal, de få människor som befann sig på stranden och ex antal försök att ringa till mobilen så insåg jag att det bara var att acceptera att jag aldrig mer kommer se den mobilen. Jag bryr mig inte om telefonen i sig, då den har sina skavanker och jag får en ny gratis när jag förlänger mitt abonnemang, men alla bilder, kontakter och så vidare. Det är det som känns förjävligt! Jaja, jag har bara mig själv att skylla och kan inte göra mycket mer nu.

Nu ska jag ta mig iväg och köpa frukt och lite sådant. Ska försöka att bli bättre på att uppdatera hädanefter. Hoppas ni har en kanondag, puss!