I'VE NEVER BEEN AFRAID OF THE HIGHEST HEIGTS

2012-06-11 • 12:00:32

Då sitter man här igen och känner hur skammen och besvikelsen, över att man uppdaterar så dåligt, väller över en. Jag trivs fortfarande som fisken i vattnet, om inte ännu mera nu än innan. Man kommer närmare personerna man jobbar med för var dag som går och det känns så skönt att veta att de finns där för en och ställer upp. Det är otroligt viktigt att faktiskt ha den relationen till de, eftersom jag befinner mig i ett annat land och på egen hand, så jag är otroligt tacksam över dem.

På tal om ensam så stämmer det faktiskt inte snart. På torsdag kommer min bättre hälft Johanna ner och ska jobba här med oss! Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram emot detta och dessutom saknar henne. Tänk er själva att få reda på att du ska få åka till ett annat land, vara borta ett halvår och du lämnar ditt hem en dryg vecka efter du fått beskedet. Man rycks liksom ifrån sina vänner, eftersom man inte hinner träffa alla innan man måste sitta på ett flygplan. Att dessutom ha träffat dessa underbara vänner nästan dagligen innan... ja, saknaden är stor just nu!

Första juli kommer även Madelen ner hit eller åtminstone till våran del av Kreta. Hon och Alex kommer ju faktiskt ner redan sista veckan i juni, men de kommer att vara en bra bit i från oss tyvärr. Hur som helst så har hon valt att stanna en extra vecka och då kommer hon bo på Hotel Niriis som ligger 50 m ifrån oss. Känns helt okej!

Häromdagen vaknade jag upp tidigt och kände mig jättepeppad till att springa på stranden. Jag klädde på mig mina träningskläder och begav mig av mot stranden. På vägen ner tog jag massa fina kort på morgonsolen och tänkte "de här ska upp på Instagram när jag är tillbaka!". Så blev det inte! När jag hade sprungit mina vändor på stranden och kommer tillbaka till min väska så upptäcker jag det som man inte vill ska ha hänt. Mina solglasögon som legat på min väska låg i sanden och tröjan låg anorlunda den med... och jag förstod redan innan jag vänt ut och in på min väska att någon hade stulit min mobil. Mycket riktigt så stämde detta tyvärr och efter att ha fått hjälp från beachbarens personal, de få människor som befann sig på stranden och ex antal försök att ringa till mobilen så insåg jag att det bara var att acceptera att jag aldrig mer kommer se den mobilen. Jag bryr mig inte om telefonen i sig, då den har sina skavanker och jag får en ny gratis när jag förlänger mitt abonnemang, men alla bilder, kontakter och så vidare. Det är det som känns förjävligt! Jaja, jag har bara mig själv att skylla och kan inte göra mycket mer nu.

Nu ska jag ta mig iväg och köpa frukt och lite sådant. Ska försöka att bli bättre på att uppdatera hädanefter. Hoppas ni har en kanondag, puss!


Comments

Leave a comment:

Name:
Remember me?

E-mail: (private)

Share your Blog/URL:

Comment:


RSS 2.0