Här är jag på kärt återseende eft snart en veckas tid. För tillfället ligger jag i en solstol vid poolen i nattens ljumma och fuktiga luft. Jag har nyss slutat jobbat och kände att jag behövde koppla av en stund med me, myself and I. Som ensambarn är det ta mig fan inte lätt att bo tillsammans med en vän ska ni veta. Hur mycket jag än må älskar denna människa, så behöver jag komma bort ibland. Extra jobbigt är det att gå ifrån att ha bott själv, i ett annat land och fått ta hand om sig själv mer eller mindre i en och en halv månad.

Hur som helst går tiden fort här nere. Nästan för fort. Idag, torsdag den tjugoåttonde juni tvåtusentolv är det två fucking jävla månader sedan jag, Emma Linné Dahlström, lämnade svensk mark. Jag har inte längtat hem en enda sekund. Inte heller saknat någon. Eller jo, självklart gör jag det, men det är inte så att jag får nåfra sånadär känslor att jag bara vill ha en person här. Nu.... Konstigt det där.

Aja, uppdaterar mer imorgon. Jag har fyra procent batteri och inte tillgång till laddare just nu. De fyra sista spenderas till fäjsbuk. Kalinixta!