Hej fina ni. Igår fyllde min mamma år och jag stod för middag och så vidare. Det blev ren med kanderad mandelpotatis och blåbärsvinsås. Sedan hade jag även gjort en prinsesstårta, så kalorier fick vi nog i oss så det räcker och blir över. Mår faktiskt lite dåligt över det idag, men jag antar att man kanske ibland också måste tillåta sig att synda. Jag tycker inte ens om tårta, utan tycker bara det är roligt att göra, så jag åt inte så mycket. Hur som var det väl trevligt. På morgonen tog jag, hunden och Charlotta vår dagliga promenad i Hjortgården och sedan gick dagen konstigt nog bara åt till att förbereda middag, tårta och så vidare. Ingen produktiv dag i övrigt igår inte.

Idag har jag redan hunnit med våran promenad och nu tänkte jag bara kika förbi här lite innan det är dags att dra mig iväg till gymmet. Sedan ska jag träffa Viktoria vid fyra-tiden och ta en fika, det ska bli trevligt! På tal om fika är jag galet sugen på kaffe för tillfället, kanske får bli en kopp innan jag tar mig iväg. En annan grej som är väldigt rolig, är att jag först igår(!!!) fick reda på att vi har fått yttligare ett Sportlife/NordicWellness till Alingsås? Det var när jag kollade min Instagram-feed och såg att Alex hade lagt upp en bild med incheckning från Sportlife Alingsås City. Vadå City tänkte jag. Sedan fick jag reda på att de köpte upp 24/7 Fitness här i stan och fortsatte också att ha öppet 24/7. Så jäkla glad blev jag som har sömnproblem och till och med åkt till Göteborg för att få träna sent. Förstår verkligen inte hur jag har kunnat missa detta eftersom det varit så sedan i höstas? Funderar hur som helst att gå dit idag, bara för att se.

Ikväll blir en lugn kväll för mig. Vid nio tänkte dock jag och Charlotta gå och sola på Sportlife. Hon har ju lite smått ångest för det där, så jag har erbjudit mig att följa med som moralsikt stöd och finnas där när hon behöver hålla handen, haha! Nej, så farligt är det inte, men nästan. Jag solade ju häromdagen, men tänkte unna mig lite mer, det gäller ju att börja bygga tillbaka om jag inte vill se ut som ett A4-papper när jag kommer tillbaka från Grekland.

På tal om Grekland, jag talade med en av mina vänner där nere, Alex, som är en utav alla klubbägare som jag lärde känna där nere och han undrade när jag kom ner igen, haha. Man blir ju inte alls mer förväntansfull när till och med de börjar undra när man kommer tillbaka. Han sa i alla fall att jag måste höra av mig så fort jag kommer ner, så vi kan hitta ett bra jobb åt mig om jag inte vill vara hos honom. Är bara allt mer taggad inför kommande säsong, vilket motiverar mig ännu mer att kämpa på gymmet och med mina mål. Det börjar faktiskt kännas som om man ska tillbaka, innan har man bara sett bakåt och varit deprimerad, men nu blickar jag verkligen framåt. 2013 är mitt år!

Nej, nu rundar jag av här och beger mig till gymmet. Återkommer med betyg av det nya gymmet, haha. Ha en underbar dag allihopa!

Agapi, E.

Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men till mitt försvar kan jag bara säga att det inte är så roligt att läsa om ingenting heller. Jag kan med handen på hjärtat säga att det faktiskt inte händer särskilt mycket i mitt liv just nu, den ena dagen är den andra lik. Å andra sidan har jag egentligen väldigt mycket tid över just nu, så att hitta på saker, ta bilder och sådant har jag ju egentligen tid med, men det handlar väl också mycket om prioritering.

 

Min prioritering just nu ligger på att få tiden att gå. Att tjäna pengar, leva ett tajt liv och jobba för att kunna ta mig tillbaka till Grekland som förutspått. Oavsett hur lite pengar jag kommer att ha, så kommer jag åka, så det handlar inte om att ha en fet budget. Jag SKA tillbaka. Jag trivs så bra där nee och har alla jag behöver där, så det skulle inte vara att ljuga när jag säger att det känns mer som mitt hem än vad Sverige gör. 

 

Träningen är också min prioritering nu. Nästan min största. Jag har velat göra det här så himla länge, men den här gången ska jag nå mitt mål. Med tanke på att jag satt en deadline då jag ska ha åkt till Kreta, så känns det som att jag har en allt mer utsatt deadline även för mina mål, på gott och ont! Det blir tajt, men ingenting är omöjligt. Att ha en tajt tidsram gör mig faktiskt nästan allt mer motiverad och jag blir ännu strängare med mig själv!

 

Imorgon har jag blivit inhyrd till Ericsons restaurang ute på Lindholmen. Kul med variation, men jobbigt med nytt ställe då man ofta känner sig som en praktikant. Men pengar är pengar. Ska nästan bli mest spännande att göra comeback ute på Lindholmen. Ljuva gymnasietid! Jag börjar vi nio och borde ha sovit för längesen, men som vanligt kan jag inte sova, utan sitter istället klarvaken i sängen i "Pippi-tröja", pyjamasshorts och tubsockor. Charmigt värre! 

 

Nej, jag får se hur jag sysselsätter mig fram tills dess att det är okej att "kliva upp" och påbörja dagen med frukost och så vidare. Hade ju varit skönt att ta tillfället i akt och unna sig en powerwalk så där på morgonkvisten, men vi får se hur hurtig jag känner mig då..

 

Agapi, E.

 

 

Ja, då var det dags att ta sig iväg till gymmet där både sol och träning väntar. Det är cardio, mage, ben och rumpa som står på agendan inför kvällens pass. Det känns som att det kan bli ett bra pass idag, jag är taggad nu efter några dagars uppehåll. Har även setat och kikat runt på bland annat Fitnessguru, Gymgrossisten och Sportamore efter träningskläder och tillbehör och när lönen väl trillar in på kontot i slutet av nästa vecka, så väntar lite shopping tror jag allt. Det är framför allt ett [för mig] nytt protein från Fitnessguru som jag vill testa, lite vitaminer och eventuellt något nytt i klädesväg som jag suktat efter. Vi får helt enkelt se hur mycket jag känner att jag vill lägga på det i nästa vecka. Jag försöker ju som sagt spara så mycket jag bara kan nu, med tanke på att tiden krymper fram till dess att jag åker tillbaka till Grekland igen.

 

Jag kikar in igen efter träningen om jag känner att det finns något mer att säga! Ska satsa stenhårt på gymmet nu, no excuses! Swag don't come cheap! haha. Ska man leva i bikini framöver igen, så kan det ju vara kul att se lite fräschare ut!

 

Agapi, E.

 

Jag har verkligen haft en otroligt seg helg - på gott och ont. Skönt ibland att bara göra ingenting, men känns också lite trist att helgen snart är över och att man inte har gjort något direkt vettigt. Ni känner säkert igen det där! Men vet ni vad? Det kommer faktiskt en ny helg om mindre än en vecka!

 

Jag hade så galet svårt att sova inatt, var inte trött för fem öre! Trots att jag låg i sängen redan vid ett, så somnade jag inte förens strax före sju(!!!) i morse. Vaknade vid lunch, åt frukost och därefter blev det en långpromenad med Lotta och hunden i Hjortgården. Det var underbart väder, fast lite väl kallt stundtals, men gick man på raskt så var det skönt. Lite dramatik hann vi med under promenaden också. Gypsy bet på en pinne som fastnade i gommen, så det slutade med att jag låg över honom för att han skulle vara lugn, fick försöka lirka upp käken på honom och dra ut pinnen. Därefter hade jag snöslask över hela mina byxor och blod på händerna. Även snön var helt röd på marken.. men det gick bra som tur var. Lillgubben fick stoppa i sig lite snö och skölja och kyla munnen med.

 

Nu sitter jag på tåget på väg in till stan där jag ska möta upp en favorit - Jessica! Vi ska fika, babbla av oss och känner jag oss rätt så kommer vi skratta tills vi har ont i magen också. Har saknat henne hur länge som helst nu, så det var verkligen på tiden att vi tog tag i det här! Trivs så oerhört bra i hennes sällskap, underbar tjej!

 

Haha, tågvärden kom just för att titta biljetterna och så märkte jag att han sa något, så tog ur hörlurarna;

Haha, tänk vad glada människor kan sprida sin glädje vidare! Tänk om alla som jobbade inom service var så, eller alla över huvud taget. Ett leende smittar verkligen av sig!

 

Nu har vi strax kommit till Lerum och jag har inte så mycket mer att säga. Förhoppningsvis blir det lite knäppa bilder under kvällens gång, det brukar bli det. Måste hem i hyfsad tid också, börjar jobba igen imorgon, så blir att åka tåg igen tio i fem på morgonen. Lite segt, men skönt att få rutin igen! Hoppas ni haft en härlig helg och tar vara på de sista timmarna

 

Agapi, E.

 

Ett snabbt inlägg får det bli, då jag väntar besök! Jag och min fina vän tänkte passa på att mysa ihop det över en middag. På menyn står renfilé - fint ska det vara! Haha, nej, vi ska faktiskt bara ta det väldigt lugnt och njuta av god mat. Dresscoden är mjukisbyxor, så jag pustar ut! 

 

För tillfället har jag sjunkt ner i soffan och blickar ut över vardagsrummet som är fyllt av levande ljus. Är man beroende så är man! Ur högtalarna hörs underbara Mumford & Sons. Får verkligen aldrig nog utav de! 

 

Världens sämsta inlägg, finns verkligen inget att berätta, haha. Har inte ens gymmat idag, så är lite nere på grund av det, men fick ju visserligen två pass på en dag häromdagen, så får väl tänka så. Min vän var inte så sugen på någon vidare sen kväll heller, så om jag har tur kanske jag hinner iväg efter middagen, innan gymmet har stängt. Vi får se.

 

Hoppas ni har haft en härlig lördag och får en ännu bättre kväll!

Agapi, E. 

 

Ja, redan igår kom snön tillbaka till oss här som hade vant oss vid barmark, men idag har det bara fortsdatt att snöa och återigen är allting vitt. Jag och min vän var ute och gick en långpromenad i skogen med min hund. Vi var nog ute i två timmar åtminstone! Det var riktigt kallt, men ändå så himla härligt. Det bästa enligt mig är ju att allt blir så mycket ljusare! Och trots att dagen är grå och trist så känns den ändå lite roligare.

Annars har jag inte gjort så mycket faktiskt, vaknade vid 9, men har bara känt mig så himla trött och seg. Nu fryser jag fortfarande efter promenaden och ska så fort som möjligt bädda ner mig i mitt duntäcke och titta på någon trevlig serie. Jag var smart nog också att göra en kall jordgubbssmoothie till mellis, inte mitt smartaste val idag kanske, haha.

Finns inte så himla mycket mer att tillägga i nuläget. Träning senare och jag har ju en del squats kvar att göra. Det har trillat in några extra under dagen också, så det kan jag ju se fram emot! Har inte alls någon träningsvärk idag, vilket jag befarade skulle komma. Ska även se om jag kan fjäska till mig lite solning. Är det någon som vet om det är tillåtet att sola på obemmanad tid? Jag har funderat över detta länge. Ska nog banne mig testa om jag får igång en maskin idag, jag som ändå går dit så sent! Bjuder på lite bilder i brist på annat.

Agapi, E.

Juste. Bara måste skriva lite snabbt om en produkt jag köpte för ett tag sedan - Aragan Oil. Det var ett impulsköp utan speciellt höga förväntningar med tanke på att den inhandlades på H&M för ca 40kr. Tji fick jag efter att nu ha testat ett tag och upplevt hur mitt hår har fått så extremt mycket bättre kvalité.

 

Det är som man hör på namnet en olja som ska appliceras i torrt eller fuktigt hår för att motverka torrt, skadat hår och reparera kluvna toppar. Bäst resultat får jag om jag applicerar oljan i handdukstorrt hår på kvällen när jag duschat. Då kan man ta lite extra och låta det absorbera under natten. Jag har alltid haft väldigt tunt hår som lätt slits, men med denna oljan har jag fått tjockare, mjukare och mer hälsosamt hår. Med tanke på priset så blir det inte mycket bättre! 

 

Jag måste få fortsätta att tjata lite om hur fantastiskt lycklig ni gör mig utav era underbara kommentarer. Ni anar inte hur mycket det verkligen betyder för mig! Jag hoppas verkligen att jag kan återgällda er på något sätt, för så mycket fin respons jag har fått ta emot så vill man bara ge tillbaka ännu mer. Extra stolt och rörd blir jag över er som har delat med er av era händelser och erfarenheter. Ni är så oerhört starka och ni är inte ensamma, om ni bara visste hur många som varit med om samma sak och hur mycket stöd det finns att få! Att ni känner att ni kan dela med er om detta till mig gör mig extra lycklig och mångas berättelser har gjort att tårar runnit ner för mina kinder. Så himla fina är ni, allihopa! Miljoner kramar ska ni ha.

 

För att fortsätta till det jag hade tänkt skriva här, så kan jag först och främst säga att jag är vråltrött, hade räknat med tidigare sänggång, men också glad att jag vet att jag kommer kunna somna efter jag skrivit klart det här. Det blev yttligare ett träningspass och mer än hälften av alla squats som skulle göras är nu avklarade, resten tar jag imorgon! [Om inte träningsvärken är outhärdlig det vill säga, haha] 

 

Morgondagen har inga större planer, träning, sola med Charlotta, fika och lite sådant. Har man tur så kanske jag är lite duktig på att uppdatera här också. Annars hittar ni alltid nytt och fräscht på Twitter och Instagram! 

 

Ta hand om er, ni är aldrig ensamma och glöm inte att styrka kommer inifrån.

Agapi, E.

 

Hej fina ni, träningen imorse gick oväntat bra! Något annat jag inte hade väntat mig var att det var sjukt mycket människor där så tidigt på morgonen. Det var till och med mer än igår kväll när jag var där! Jag startade med 30 cardio på crosstrainer, sedan styrka, squats och lite stretch innan jag körde yttligare 15-20 cardio på crosstrainern. Blev ett pass på cirka 1 timme och 40 minuter och det var otroligt härligt att börja dagen med att ligga på cirka -800kcal. Absolut något jag kan tänka mig att göra igen, men kanske inte lika tidigt, haha.

 

När jag kom hem blev det frukost bestående av knäcke med egen tonfiskröra och avocado, ägg och smoothie. Därefter hade jag också tänkt att slänga iväg ett inlägg, men tröttheten tog över och jag hamnade framför tvn, där jag också till slut somnade och fick 2-3 timmars sömn. Inte vad jag hade planerat, men jag tror det behövdes och jag är fortfarande lite trött, så förhoppningsvis kan jag somna tidigare ikväll. Ska försöka se till att komma iväg lite tidigare till gymmet ikväll, eftersom jag alltid har svårt att varva ner efter att jag har tränat. 

 

Mycket mer har tråkigt nog inte hänt idag. Tänkte ta mig en powerwalk med hunden, om han hinner med! haha. Vi får se, annars håller jag mig till kvällspasset. Juste! Haha, hade nästan glömt! Jag la upp en bild på Instagram idag om att jag skulle göra 5 squats för varje like jag fick och i nuläget har jag 225 stycken som väntar på mig. Misstänker ett jobbigt kvällspass och en morgondag fylld av träningsvärk. Vill ni ge mig extra, så in och gilla! Vad har ni haft för er idag?

 

Agapi, E.

 

Som den nattuggla jag må vara så sitter jag uppe även denna natt. Jag ligger i sängen och lyssnar på underbara Death cab for cutie - därav rubriken. Efter gårdagens inlägg så kom ju sömnen som ett brev på posten och när jag hade arton minuter på mig, innan jag hade förlorat mitt vad, så låg jag i sängen och kort därefter sov jag som en stock. Jag hade satt alarm på morgonen i hopp om att orka gå upp och träna, men gårdagen var ingen bra dag. Det var en sådan där dag som bara flyter på och då ingenting händer, man vill liksom bara dra täcket över huvudet och gå i ide.

 

.. och det var precis vad jag gjorde! Jag låg kvar i sängen ända tills klockan nästan var fyra!!!! Haha, jag var mestadels vaken, men somnade till då och då och hade liksom ingen ork till att ta mig ur sängen. Sedan var mina föräldrar på bio i Göteborg, så jag passade på att njuta utav min ensamhet med hunden. En långpromenad med Charlotta blev det också och därefter tog jag mig till gymmet och satsade helhjärtat på cardio. Ökade tiden på crosstrainern och brände nästan 700kcal bara på det. Därefter blev det lite styrka, men i och med att träningsvärken nästan är helt borta så tog jag det lugnt, så att den inte kom tillbaka.

 

Med tanke på att jag klev ur sängen vid fyra så känns det väl mindre konstigt att jag är fortfarande är vaken. Så idag tänkte jag ta igen passet som jag lyckades somna ifrån igår. Tänkte bara passa på att uppdatera litegranna, men nu  åker träningskläderna på och sedan bär det av till Sportlife eller NordicWellness som det numera heter. Tanken är att det blir en hel del cardio även nu, men vi får se vad jag känner för när jag väl är där, eller rättare sagt vad jag orkar, haha! 

 

Önskar er allihopa en fin dag

Agapi, E.

 

Jag ligger här på sängen med tvn på och kan inte somna. Jag har vänt totalt på dygnet och har i några nätter nu försökt att dygna, men dessvärre har jag somnat när morgonen börjar gry. Nu är problemet att jag vid midnatt slog vad med mig själv. Jag gav mig själv ett ultimatum som skulle straffa sig om jag var vaken och så satans envis som jag är, så kommer jag såklart stå mitt kast och ta tjuren vid hornen - jag sa att om jag inte sov vid 05 (då gymmet öppnar) så skulle jag banne mig ta mig iväg dit och sedan hålla mig vaken resten utav dagen...

 

Och här sitter jag nu. Fortfarande klarvaken och med knappt 50 minuter på mig om jag vill slippa mitt kanske hemskaste pass hittills. Till saken hör att jag i två-tre dagars tid har haft en galen träningsvärk i baksida lår. Dock känner jag inte av det när jag väl tränar, så det är ju positivt att hålla igång! Jaja, nu finns inte mycket till återvändo och vem vet, det kanske blir min nya grej med morgonpass? Tveksamt, men jag är inte den som är den. Jag utför ju åtminstone något positivt samtidigt som jag ställt till med ett korkat vad.

 

Min gårdag slutar strax och då tar min morgondag över. Vi hörs senare, om jag inte är helt förstörd. Hoppas alla får en kanonbra dag!

 

Agapi, E.

 

Jag vet knappt var jag ska börja. Jag är så otroligt tacksam över att så många fina människor faktiskt har tagit sig tid att läsa om vad som hänt i mitt liv. Jag hade absolut inte väntat mig ett så stort stöd som jag känner att jag har fått ifrån så många människor, som jag i själva verket inte ens känner. Och alla fina kommentarer. Jag ryser verkligen när jag läser en del utav era kommentarer och samtidigt som det gör så ont i mig att behöva läsa om att ni varit med om liknande händelser, så är jag också oerhört rörd över att ni känner att ni kan dela med er utav erat liv till lilla mig.

Jag vill verkligen att ni ska veta att jag alltid ställer upp om någon skulle behöva stöd eller bara känner att de behöver spy ur sig sina känslor någonstans. Allt är välkommet, inget är för litet eller stort. Vi behöver varann och stöttning och hjälp finns alltid att få. Jag tycker absolut inte att de som hör av sig är jobbiga, utan tvärtom. Jag blir glad över att ni känner att ni kan tala med mig och jag ska försöka ge er det ni behöver. Har fått flera fina mail som gjort mig tårögd. Så tveka inte att slänga iväg ett mail oavsett vad det gäller! Mailen är [email protected] och andra sätt att nå mig finner ni uppe i fliken "Kontakt".

Inlägget var mitt sätt att börja bearbeta det som har hänt, inte att söka uppmärksamhet, men att så många människor har hittat hit tycker jag är fantastiskt roligt och jag är supernyfiken på vilka ni alla är. Några utav er som kommenterat har jag redan kikat förbi hos, men ni som vill att jag tar del av just er får mer än gärna slänga iväg en kommentar med er blogg eller liknande. Har ni några frågor om mig eller vad som helst så vore det trevligt om ni bara frågade på. Allt mellan himmel och jord är välkommet! Dessutom kanske detta kan göra mig mer motiverad att uppdatera här oftare, det känns ju såklart roligare att göra det när man vet att det faktiskt finns de som är intresserade av att läsa om mitt liv. Jag hoppas såklart att ni hänger kvar och ser min resa framåt.

Detta året kommer bli förändringarnas år. Åtminstone i mitt liv. Om några månader åker jag tillbaka till Kreta där förra sommaren spenderades. Jag träffade de mest underbara människorna man kan tänka sig och har aldrig mått så bra som jag gjorde då! Så i nuläget tacklar jag just bara vardagen och försöker jobba så mycket som möjligt för att spara ihop till sommaren. Träning är också något som står högt upp bland mina intressen just nu. I år ska jag nå mina mål och komma i bättre form och hälsa.

Jag hoppas så att ni vill följa min resa och att jag får chansen att följa er. Återigen - Tack! Kan verkligen inte tacka er nog, det betyder jättemycket för mig att få så mycket stöd som jag har fått. Hoppas alla får en fin dag!



Agapi, E.

Kommande inlägg kommer att bli det jobbigaste och mest känslosamma jag någonsin har skrivit. Trots att jag säger känslosamt, så kommer inlägget handla om en person som är den mest känslokallaste jag någonsin stött på och som jag numera saknar känslor för - mer än hat. Jag har fällt så många tårar när det kommer till detta ämnet, just för att det varit så oerhört känsligt för mig, men nu har jag fällt min sista tår. Det finns inte längre tårar kvar att fälla då personen i fråga inte förtjänar det. Det kan komma att tyckas att detta inlägg är ett elakt sätt att hämnas på, men jag har själv valt att hänga ut personen istället för att anmäla händelsen, så i själva verket så är detta ett mildare straff och jag kommer stå för mitt agerande och ta eventuella konsekvenser. Dessutom gör jag det här för min egen skull. Jag behöver ventilera mina tankar, öppna mig och bara få lov att spy ur mig all ilska. Få av mina vänner vet vad som skett och sker, men nu har tiden kommit. Jag gör det här för min skull, för att jag ska kunna bearbeta händelsen, växa starkare och få chansen att gå vidare.

★

Det är en lång historia som jag önskar att jag kunde göra kort, men för att man ska kunna förstå mig, så är jag tvungen att få med många detaljer och misstänker att detta inlägg kommer att kunna bli ganska så långt, men det hade betytt så himla mycket för mig om du tog dig tid att läsa detta inlägg. Det hela började redan när jag var liten. Under hela min barndom har jag känt att jag aldrig har haft en far som ställt upp för mig, mer än ekonomiskt. Han har alltid varit på sitt vis och på så sätt har han alltid varit elak mot mig. Jag har aldrig känt känslan utav att jag skulle kunna gå till honom om jag behövde prata om något som tyngde mig, kanske mest för att det oftast berodde på just honom när jag mådde dåligt. Han har alltid tänkt på sig själv i första hand och sedan har andra fått anpassa sig efter honom. Detta har lett till att jag och mamma har kommit varann närmre med åren, eftersom vi båda många gånger har känt oss verbalt misshandlade utav honom, vilket i sin tur har lett till att han blivit ännu värre, då han känt sig utanför. Hur mycket vi än har försökt att prata och ändra på saker, så är det aldrig till hans belåtenhet.

Till saken hör att jag är ensambarn och dessutom till äldre föräldrar. Åtminstone min far. Han var 49 år när jag kom till världen och då hade han redan en dotter, ifrån ett tidigare förhållande, som var 27. Inte heller hon har haft något särskilt starkt band till sin far, då han övergav hennes mamma som väntade hans dotter. Många gånger kan jag känna en avund över att hon faktiskt har sluppit att leva med honom, för ekonomiskt ställde han upp även där. Jag däremot har behövt kämpa mig igenom varje dag, då jag med handen på hjärtat kan säga att jag inte känt att en enda dag har kunnat gå utan att något som gjort mig illa, har kommit ifrån honom.

Ensam är stark brukar man säga och det är något som jag idag kan känna, men då fanns inte det uttrycket. Jag önskar många gånger att jag hade haft ett syskon som man hade att stötta sig emot, samtidigt som jag är så glad över att inte ännu en människa har behövt ta skada utav min far. Under min skolgång så hade jag till en början många vänner, men från och med det år som jag började i högstadiet på Östlyckeskolan i Alingsås, så vände allt. De tre år som jag gick där har varit mina absolut värsta år i hela mitt liv. Inte nog med att jag fick ta skit hemifrån, utan jag fick också ta skit ifrån många människor i min klass och ifrån skolan. Jag hade mina vänner, men jag hade också de som dagligen kunde slänga ur sig nedtryckande kommentarer och ge de kallaste blickar jag någonsin mött. Jag visade sällan detta för mina riktiga vänner och skämdes över att tala om detta, så jag lät det vara tills jag var för mig själv. Att sedan min fars kommentarer och vidare agerande fortlöpte, gjorde att resten av dagen i hemmet fortsatte precis som den hade varit i skolan.

Men så började gymnasiet. Jag var på ny ort, jag kunde själv välja vilken roll jag skulle ta och ingen visste vem jag var. Jag började i den absolut bästa klassen jag någonsin hade kunnat börja i. Som bonus fick jag även min paralellklass som gick hand i hand med våran. De tre kommande åren kom att bli några utav de bästa i mitt liv. Jag fick underbara vänner som jag fortfarande har kvar och jag trivdes så himla bra. Jag utvecklades som person och kände att jag hade hitta vem jag verkligen var. Dock var inte allt frid och fröjd. Hemma fortsatte allt som vanligt, om inte värre. Det slängdes nu många kommentarer om att vi alltid var borta, nu när både jag och mamma jobbade/gick i skola i Göteborg. Många dagar var hemska, men mina vänner gav mig också energi att stå emot.

Uppväxten har minst sagt haft sina up's and down's, men i hemmet har det nog alltid varit down's. Det är först nu på senare år som jag kunnat pussla ihop allting och verkligen förstått hur illa allting har varit, för som barn vill man alltid tro det bästa och då har jag alltid skyllt på annat och trott att det som händer är okej, men det är inte okej. Det är inte okej för en förälder att oprovocerat alltid trycka ner sitt barn. Det är inte okej att dricka för att döva sina problem. Det är inte okej att skylla på att man varit för full och därför agerat som man gjort. Man bestämmer själv över sitt alkoholintag och känner man att man inte kan behärska det, så tar man tag i hjälp.

Jag tappade respekten för min far för länge, längesedan, men häromdagen så kom droppen som fick bägaren att rinna över. Det var i torsdags. Min halvsyster med familj var här på besök, men jag bestämde mig efter middagen att jag skulle ta mig iväg till gymmet för att träna lite. När jag kommer tillbaka, vid 23-tiden, så märker jag ganska snabbt att alla är alkoholpåverkade. Några mer än andra. Mamma skulle påbörja en efterrätt som skulle serveras dagen efter och jag bestämde mig för att hjälpa henne. Under tiden jag gör detta slängs en hel del elaka kommentarer, något som jag absolut inte är van vid när det kommer till mamma. Jag tog väldigt illa vid mig, men knöt handen i byxfickan, då jag tänkte att allt skulle vara över imorgon. Kommentarerna slutade dock inte och jag blev mer och mer frustrerad över hennes beteende. Jag vill inte missunna min mamma en fylla, då jag har full förståelse över att hon ibland kan känna behovet av att bara få släppa alla tankar, men detta hade gått för långt och jag såg framför mig hur yttligare en förälder blev som den andre.

Efter cirka en timme, så bestäms det att det skall skickas iväg en rispapperslykta, då kvällen var vindstilla och stjärnklar. Jag känner att jag får agera ansvarsfull, då jag var den enda nyktra och ska ansvara för att inte hela huset brinner upp. Jag och mamma hjälps åt och detta slutar med många onödiga kommentarer i från hennes sida och till slut ballar jag ur och levererar en onödig kommentar jag med. Jag kallar henne alkoholist och går in ifrån balkongen, in i köket för att hämta min mobil och därefter gå ner och lägga mig, men det slutar tyvärr inte här. Mamma kommer efter i köket, tar tag i min arm och frågar vad fan jag håller på med. Anklagar mig för att gå på enbart henne, när resten där ute också är fulla. Jag försöker förklara för henne att jag gjorde det just för att ingen utav de andra var elaka, utan just bara fulla. Efter en kort, men intensiv disskussion känner jag att jag bara är tvungen att gå ut. Jag bryter ihop totalt ute, inser att jag inte vill gå tillbaka till något jag inte längre vill kalla ett hem och får panik. Trots att jag skäms över händelsen, så väljer jag att höra av mig till en av mina bästa och närmsta vänner. Jag får till svar att jag är välkommen till henne och jag börjar gråtandes gå raskt. Halvvägs ringer min far, men jag låter bli att svara. Ett röstmeddelande lämnas och för en sekund så tänker jag att jag inte kommer vilja lyssna på vad han har att säga, men trots detta väljer jag att lyssna. "Hej Emma. Det är pappa! Du är välkommen hem ikväll, men sedan är det dags att du hittar något annat. Och hade jag hört vad du sa till mamma, så hade jag gett dig så mycket stryk, så det kan du inte ana..". Dessa få meningar är något jag antagligen aldrig kommer att kunna få ur mitt huvud. De liksom bara ekar där inne.

Att jag gick till min kompis den kvällen, är antagligen det bästa valet jag gjort på väldigt länge. Det var skitjobbigt att behöva erkänna situationen hemma och att berätta allt, men så jäkla mycket bättre som det kändes efteråt, så var det absolut värt det. Dessutom insåg jag hur otroligt underbar vän jag har och som ställde upp för mig mitt i natten. Jag är verkligen evigt tacksam för detta, min vän!

Vid 04-tiden gick jag återigen tillbaka till det jag en gång kallade mitt hem. Den natten sov jag med låst dörr bara för att jag kände mig så oerhört liten och utsatt. Mamma var snabb att försöka komma in, när hon visste att jag var tillbaka, men jag sa kort att vi skulle ta det imorgon istället. Jag visste ju att alkoholen inte var helt borta och att det var bättre att ta det dagen efter. Det gjorde vi också. Mamma kom ner och mådde så in i helvete dåligt över vad som hade hänt. Hon bad om ursäkt och jag kan säga som så att jag har godtagit detta, men att allt fortfarande inte känns som förr. Min far däremot.. ja, vad hade jag väntat mig. Vi har idag, fyra dagar senare, fortfarande knappt pratat med varann. Inte mig något emot, då jag inte har något att säga honom, men någon typ av ursäkt hade jag väl hoppats på. Det är väl visserligen alldeles för mycket begärt, då han aldrig skulle svälja sin stolthet. Han ska egentligen bara vara så jävla glad över att jag inte har anmält händelsen. Han hotar sin egen dotter.

Att vår relation till varann är som den är, är såklart ingenting jag önskar. Jag har gång på gång förlåtit och gett honom en chans till, men han har gång på gång gett mig anledning att aldrig kunna tycka om honom och efter det som hände i torsdags, så kommer jag heller aldrig göra det. Jag kommer inte att ställa till med några spektakel fram tills dess att jag åker tillbaka till Grekland i april, men jag kommer heller inte att gå runt och låtsas att jag bryr mig om denna människa, för i mina ögon är han död. Det hade känts hemskt att säga i vanliga fall, men efter allt som han gjort mot mig och min mamma, så finns det inget annat jag kan känna. Jag har dödsförklarat en levande person.

Jag vet att jag inte är ensam. Det finns antagligen alldeles för många där ute som har det likadant, liknande och också värre. Jag kan ibland önska att jag blivit utsatt för fysisk misshandel, istället för psykiskt. Det hade gjort mindre ont i många fall. Att min far har gjort att jag ser en pappa som något negativt, är rent utsagt tragiskt. Att folk förlorar sina fäder, som betytt allt för dem, på grund av dödsfall är ännu mera tragiskt. Men hur jobbigt jag än har haft det, hur dåligt jag än har mått, hur många gånger jag än har stått i valet och kvalet att avsluta mitt eget liv så har jag växt starkare. Jag kommer aldrig någonsin ta skit ifrån någon människa igen. Jag är inte glad över att det varit som det varit, men däremot är jag glad över att jag är där jag är idag. Livet är alldeles för kort för att låta andra männsikor påverka ens liv. Hur jobbigt det än må vara att radera en familjemedlem ur sitt liv, så är det kanske den enda utvägen om personen i fråga inte kan ändra sig och gjort hemska saker. Även om vi bor i samma hus, ser varandra dagligen, så är det en männsika som inte finns i mitt liv. Han bara är här. Jag känner mig starkare än någonsin, har hittat mina vänner och har fått så många nya mål. Tack till alla er som finns där för mig och som gör allting så mycket lättare. Jag har en positiv bild av framtiden. Mitt liv börjar nu!