God fortsättning på er alla underbara vänner och läsare. Jag har kite dåligt samvete för de senaste dagarnas slav med uppdatering och att jag var så otroligt negativ i mitt senaste inlägg. I själva verket var det inte alls så farligt - kanske mest på grund utav att jag haft noll julkänsla i år, så det har varit svårt att förstå "vad man gått miste av". Saken var nog bara den att det kändes så konstigt att vara ifrån sina nära och kära just den där speciella dagen, då poängen är att vara just tillsammans och umgås. Hade jag varit "ensam" i Sverige hade det dock känts sp väldigt mycket värre än här, då mer hade påmint om hur det "vore" vara.

 

De senaste dagarna har dock varit roliga. På Juldagen, som är den dag man firar jul här, så var jag inbjuden på Rumänsk julmiddag. Det var intressant och ovanligt. Därefter gick jag hem, då jag hade en ledig dag, och var så trött att jag somnade framför tvn. Jag vaknade dock upp efter ca två timmar igen och då väntade filmkväll. Filmen som visades var Four Christmases med Vince Vaughn och Reese Witherspoon, så blev lite julmys framför tvn. Därefter gick jag ner till jobbet, mest för att stjäla lite wifi och önska alla God Jul, men sanningen var att alla var på så dåligt humör eller upptagna, så jag tröttnade och gick hem istället och där väntade ännu mera filmtittande. Då blev det dock action och Batman som jag senare kom att somna till.

 

Igår jobbade jag återigen, men pga diverse anledningar och dåliga tider, valde Alex att stänga av musiken och tända alla lampor efter bara sex timmars arbete och stängde för kvällen.  Därefter fortsatte några utav oss till Avalon för avslappnad utgång med x antal öl ända tills det började ljusna igen.

 

Idag spenderades största delen i sängen, skämmigt nog. Ärlig är jag åtminstone! Planen nu, när jag sitter här i blrjan av kvällens arbetspass, är att gå direkt hem och sova. Jag vill försöka vända tillbaka mitt dygn och ta mig iväg till gymmet, som är beläget endast två kvarter ifrån min lägenhet. Tanken är att försöka få in lite rutin i mitt liv - kanske till och med kommer att bli nyårslöftet inför 2014? 

 

Hur som, tanken var att det skulle serveras en Panang-curry i mitt hem idag. Väl i butik visade sig att det var helt slut på kycklingfilé. "Fan", tänkte jag, men fick kort därefter syn på att de hade kalkonfiléer och tänkte att det kunde vara kul att variera sig lite. Lycklig och med min enorma kalkonfilé för sju euro i min varukorg, fortsatte jag mot "utrikes-hyllan" i jakt på kokosmjölk.. som så klart även den var helt utsåld. Efter x antal djupa suckar, missnöje och huperventilerande, i vredesmod, valde jag att bojkotta idéen om min Pananggryta (för idag). Jag fick istället syn på nachos och salsa och eftersom det faktiskt är fredag och man trots allt är en renrasig Svensson, så plockades diverse tacos-tillbehör ner i korgen och kalkonen fick återigen göra sina vänner sällskap i kyldisken.

 

Efter mitt Svensson-tacos-mys i kompangemang med ett glas rött, så blev tiden knapp och jag insåg mer och mer hur sen jag skulle komma att bli. När jag sedan var redo att gå så knackar någon på dörren. Då jag inte var helt hundra på att det var min dörr det knackats på, då jag inte väntade besök och inte heller för den delen brukar få besök då entrédörren alltid är låst, så ignorerades knackadet och jag lät bli att låtsas om att jag ens noterat ljudet. Men när knackandet därefter eskalerade till bankande, så misstänkte jag att grannen inte uppskattade min fredagsmusik lika mycket som jag och kanske ville påpeka detta. När jag väl öppnar dörren så visar det sig vara en nära vän som är här på besök från Rethmnon. Aningen chockad, men glad hälsar jag glatt, men är snabb med att berätta hur sen jag redan är till jobbet. Jag fick därefter skjuts, vilket uppskattades något enormt då regnet öste ner. Dock räddades jag dock inte så mycket tidsmässigt, då det årliga Santa Run, var i full fart, vilket innebär att drygt tretusen galna greker sprang runt iförda full tomtekostym och stannade på stationer där en hel del öl och raki serverades. Trevlig tradition! Tanken var i alla fall god från hans sida! Tråkigt bara att bli så glad över att se en efterlängtad person för att sedan behöva stressa iväg till jobb, men vad ska man göra? Vi har åtminstone några dagar kvar att umgås innan han ska hem till Retymnon igen! Ännu en anledning att vakna någorlunda tidigt imorgon.

 

Jag hoppas så att det kommer lite partysugna människor hit ikväll, jag är så otroligt trött på att bara sitta här utan gäster. Likaså höra min chefs frustration dag till dag. Hoppas också att ni alla haft en fantastisk julhelg, utan att ha ätit ihjäl er. 

 

Agapi, E.

 

God Jul på er underbara människor. Tänker inte säga så mycket - är mest missnöjd med hur jag valt att spendera min jul. För att trycka på de positiva punkterna av dagen, så hade jag en lugn, lång och mysig morgon. Därefter bar det av ut på stan där det inhandlades outfit, dagen till ära, och därefter till affären för att köpa det sista för att kompletera min version av julbord. Väl hemma fixades det och donades, avbröts dessvärre av hyresvärd i sällskap med rörmockare, då nogot inte stämmer med varmvattnet i min lägenhet. Fick dock nycklar till en annan lägenhet för några dagar framöver, så inga större problem. Blev försenad, men hade förvarnat, så mest skönt att slippa stressen. Hur som helst, bjuder på bilder istället för mer text! Hoppas ni alla haft en fantastisk dag oavsett hur den firats eller inte firats. Ta hand om varann!

 

Agapi, E.

 

Ni börjar kunna ana brist på fantasi vad gäller rubriker, inte sant? haha. Jag sitter på Starbucks (för ovanlighetens skull) och har avslutat en chailatte och tittat på två avsnitt av julkalendern, då det inte blev av igår. Alltid kul när man får ta igen lite eftersom avsnitten är så otroligt korta!

 

Tanken var att jag skulle ha åkt med Rita till Platanias idag, men det blev inte riktigt så! Jag vaknade i tid och tog mig iväg mot postkontoret, där mitt paket, från världens bästa mamma, väntade. På vägen dit ringde jag Rita för att tala om att jag var rddo att åka efter paketet var hämtat och allt verkade glasklart. Väl på postkontoret väntade världens längsta kö. "Kalas", tänkte jag och suckade. Som vanligt var det ett jäkla skrikande på alla greker. Efter ett tag kikade jag fram mot disken, där en man stod och tittade uppmanande mot mig och fortsatte gorma något på grekiska. Jag fångade hans blick och pekade undrande mot mig själv. Han skrattade till och jag hörde "Nai, nai!" och rörde mig sakta förbi hela kön med sura blickar tittandes efter mig. Han tyckte bara att jag inte skulle behöva stå i den långa kön, när det bara var för att lämna ifrån mig en avi och för de att ge mig mitt paket, medan resterande kömedlemmar skulle skicka diverse paket, betala etc. Mycket uppskattat då allt i vanliga fall saknar struktur och stress inte verkar existera i detta land. Väl hemma med mitt paket visade det sig dock att något kommit i vägen för Rita, vilket medförde att vi inte kunde ta oss iväg till Platanias. Ingen större fara skedd, vi tar igen det en annan dag bara. Dessutom blev de danska systrarna lite avundsjuka när de hörde att vi skulle dit, och de inte kunde följa med idag, så blir perfekt att planera in en dag tillsammans istället.

 

Paketet uppskattades något otroligt! Det innehöll en efterlängtad tröja, nori (sjögrästillbehör till sushi), wasabi, diverse curry pastes och grytbaser, misosoppbas, knäcke, godis/läkerol, thailändsk eucalyptus inhaler (för en förkyld näsa!) m.m. Det bästa var dock ett pepoarkakshus i tyg som luktar pepparkakor. Så gulligt och luktar så gott att jag nästan började gråta! 

 

Har vänt på laxen som gravas idag, ska nu hem och göra julköttbullar med hint av apelsin och kanel och försöka få lite julstämning trots allt. Får bli en sväng via affären för att fixa middagsmat också innan jobb som börjar vid fem. Hörs kanske senare om vi återigen har en dålig dag. Rykterna säger dock att dagen innan julafton här brukar vara lite som juldagen är i Sverige - alltså årets utgång.. men jag vågar då inte hoppas på för mycket! 

 

Agapi, E.

 

 

I alla fall i Sverige. Här, som i nästan alla övriga länder, firas julen den tjugofemte. Jag får därför fira julen två dagar i rad. Dock väntar inga större planer och firandet kommer inte firas märkbart. Fortfarande inga större planer ifrån mina vänners sida, så julen 2013 kommer i stort sett bojkottas ifrån min sida. Åtminstone som det ser ut i nuläget!

 

Har varit ledig idag, så fick försöka sysselsätta mig på bästa sätt, medan alla andra jobbade. Största delen av dagen spenderades i sängen, hade ingen lust, eller ork heller för den delen, att gå upp och göra något vettigt. Dock fick jag någon typ av energi, gick till affären och köpte lite "julmat". Väl hemma väntade storstädning och lite tvätt, skönt att få det gjort. Därefter gravade jag lax och fixade lite annat smått. Sist men inte minst väntade en dusch och nu sitter jag på jobbet, dricker te (haha) och snor lite internet.

 

Ska strax gå ner till DNA och se om mina danska jenter jobbar. Sedan ta mig bort till Avalon och säga hej till Daria, men sedan bör det av hemåt igen för att sova. Ska vakna tidigt imorgon.. är tanken i alla fall. Jag har en del ärenden att uträtta, så som att besöka postkontoret för att hämta ut ett paket. Därefter ska jag och Rita åka till Platanias. 

 

Nu ska jag se om jag kan kolla på dagens avsnitt av julkalendern och sedan blrja avrunda kvällen. 

 

Agapi, E.

Så stod det på den lilla pojkens kuvert, som stod bredvid mig på postkontoret idag. Det betyder inte mindre än "Till Jultomten" och jag kunde inte låta bli att le när jag tjuvläste på hans kuvert. Han var så stolt och förväntansfull, så jag hoppas att tomten inte sviker honom. 

 

Jag måste erkänna att jag saknar den där känslan av jul, det börjar kännas av allt mer nu. Inte så mycket att jag hade kunnat lämna allt här för att få ha firat den med mina nära och kära, utan mer bara den där genuina och varma känslan man får kring julen. Jag inser nog först nu hur mycket barndomsminnen som egentligen dyker upp kring julen när jag är hemma hos mamma och pappa. 

 

Om jag fick känna mig som ett barn igen och hade skrivit en önskelista till tomten, så hade den helt säkert innehållt en akustisk gitarr. Helst min egna där hemma, men en annan hade funkat hur bra som helst. Jag saknar det som fick mig sysselsatt och avslappnad så himla mycket. Samtidigt är det något jag kommer kunna spara till, så kanske får bli en julklapp till mig själv lite senare.

 

Samtidigt så tycker jag att julen känns så överskattad och kommerisell numera, så är lite inne på det här med att ge en klapp som verkligen räknas. Så som att skänka en slant till någon organisation som hjälper någon eller några här i världen. Det tycker jag är en fin tanke, en bra klapp till den som inte vill ha eller redan har allt. Dessutom gör den något gott, istället för att det där härliga settet från BodyShop ska samlas på hög i badrumsskåpet.

 

Här däremot vet jag inte om det kommer bli mycket till julfirande över huvud taget. mest av allt hade jag såklart önskat att ha några där hemifrån här att fira med. Jag ska försöka göra åtminstone en jullunch i all ära. Jag är ju inte mycket för det här med julmat, men en del grejer tycker jag faktiskt om, så ska försöka få till detta i bästa mån, mest för att få till den där julkänslan. Jag pratade om julgran, men dagarna rinner iväg och jag får helt enkelt se hur värt jag kommer att tycka det är.

 

Fredag. Som sagt, fredag idag. Känns inte än så länge. Vi får se om det dyker upp lite folk här innan jag får panik av rastlöshet! Hur som helst, hoppas alla får en fantastisk fredag vare sig den spenderas hemma i tv-soffan eller om ni ska ut och bli odrägliga på stan.

 

Agapi, E.

 

Har haft lite bloggtorka och de gånger jag faktiskt velat uppdatera har tiden inte funnits eller prioriterats till annat. Har fått en hel del bannor från flera att det inte uppdaterats, vilket inte är mer än rätt, men också kul att veta att det faktiskt finns de som bryr sig och vill följa med i min vardag. 

 

Sitter på jobbet rakt under vår air condition som står på maxad värme. Jag njuter verkligen, för numera fryser jag mer eller mindre för jämnan här. Luftfuktigheten gör att den lilla kyla som finns riktigt kryper innanför skinnet och gör det outhärdligt. Känns som att man aldrig kan bli helt torr heller, så allt fortsätter i en ond cirkel. Självklart är ju vintern här dock oerhört mycket mildare än vad mn är van vid, så ska då inte klaga! 

 

Tiden just nu på jobbet går så otroligt långsamt. Vi har haft flera dagar nu nästan helt utan gäster. Detta gäller inte bara vår bar utan alla barerna här på gatan och även de runtom känner av någon typ av dip. Ingen har någon direkt förklaring och frustrationen hos inte minst cheferna växer. Idag mottog jag till exempel detta sms från min chef; "Come at 5 and send some messages to Americans to come cause we are fucked up!" Jag kunde inte låta bli att skratta, men sedan vet jag ju vilken panik han har just nu och eftersom en chef här inte är som i Sverige, utan faktiskt en vän, så kan jag inte låta bli att lida lite med honom. Självklart vill jag att det går bra för honom och vår bar. Dock tror jag bara vi är inne i någon typ av dålig svacka och att det snart kommer att vända - åtminstone hoppas jag så!

 

Inom en månad kommer det ha hänt mycket. Riktigt hur mycket och vilka följder det kommer att få vet jag inte i nuläget, men jag kan bara tro och hoppas på lite justering och att det kommer röras om ordentligt i grytan! Det är nämnligen så att två av tjejerna kommer att säga upp sig. Något som är planerat, så även Alex känner till detta! Det tråkiga är att det är två av de jag börjat komma riktigt nära, trivs med och ser upp till. En av tjejerna sitter på lite av en makt här, så det ska bli intressant hur dessa ansvar läggs över när hon åkt. Både chefen och managern har vid flertal tillfällen frågat mig om jag vet någon eller kan hitta någon som är intresserad av att jobba och har också varit noga med att poängtera att de frågat mig för att de inte vill att den lilla "rumänska mafian", som redan grundats, ska eskalera. Jag känner i alla fall att jag snarare vinner på dessa förändringar som komma skall, än att förlora - mer än två goda vänner såklart!

 

Ska försöka bli bättre på att uppdatera och komma tillbaka till mina rutiner. Planerar även att besöka ett närliggande gym här i dagarna för att se om det är något att ha. Ha en trevlig torsdagskväll!

 

Agapi, E.

 

Underbara tisdag. Solen riktigt värmer och man kan inte låta bli att le. Det blir en snabb uppdatering ifrån min sida, då jag tänkte springa upp till affären och bunkra upp med frukt hemma. Jag känner verkligen hur mycket jag har tappat under denna sommar. Allt slit på gymmet helt i onödan. Min hälsa är inte helt hundra, det känner jag, men vad hade jag väntat mig när man går ifrån dagligt gymmande och "eat clean" till dagligt drickande och sällan lagad mat.

 

Nej, nu får det fan vara nog. Inte konstigt att man går med en förkyldning i över två månader när man medvetet dödar hela sin kropps immunförsvar. Jag kände mig mycket starkare innan sommaren, så väl fysiskt som psykiskt. Men tro mig, att se hur mycket man tappat ger än mer motivation än något annat! 

 

Ska se om jag inte kan få tag på lite fisk - något som jag saknar något otroligt från min bästkust där hemma. Resultatet ifrån min shopping väntar senare! Trevlig tisdag.

 

Agapi, E.

 

Som nu många utav er säkert har förstått så är det bara jag kvar att representera de svenska övervintrande säsongsarbetarna - åtminstone vad jag vet. Det är såklart blandade känslor angående detta. Visst kan jag känna mig ensam och att jag inte har några nära vänner att bara kunna hänga med och snacka om allt mellan himmel och jord. Samtidigt så mår jag inte alls dåligt utav att vara här på egen hand, tvärtom - jag tvingas ta kontakt med nya människor och komma allt närmre de jag kanske inte känner allt för väl.

 

Mina känslor och tankar är som en Gott & Blandat-påse, både sött och salt. Självklart saknar jag mina fantastiska vänner som jag var van att ha vid min sida varje dag, men samtidigt vet jag vart jag har de och är därför inte alls ett dugg orolig att förlora dem. Jag är ett ensambarn och är van vid att sysselsätta och underhålla mig själv. Min uppväxt och min förra säsong lärde mig att uppskatta och se vilka som är mina riktiga vänner. På ett sätt är jag ju just ensam och står på egna ben ute i vida världen, men samtidigt vill jag inte säga att jag är ensam. Jag har fått chansen att träffa underbara människor under året som gått och inte minst under min tid här i Grekland. Jag är så otroligt tacksam över allt jag får chansen att uppleva och njuter och tar vara på varenda minut. Sanningen är att jag tycker synd om de som inte tar chansen att uppleva något som detta. Alla har chansen, bara viljan och styrkan finns.

 

Jag är uppriktigt stolt över den 19åring som förra året tog saken i egna händer och helt på egen hand åkte till Grekland förra året, för att demonstrera mot ett vanligt Svenssonliv i Sverige. Även om jag en vacker dag skulle hamna i ett radhusområde i Sverige äga hund och Volvo tillsammans med min man och våra två barn, så kommer jag alltid vara för evigt tacksam över att jag tog chansen när jag väl hade den. 

 

Jag tror på ödet och mitt öde var att jag skulle hamna på ett av mina absoluta smultronställen, antingen "for a blessing or a lesson". Än så länge har det varit en kombination utav båda. 

 

Det här med att fira jul och nyår på egen hand, det jag lovade ett separat inlägg om, jag blandar in det i detta inlägg då jag tycker att det hör ihop med ovanstående text. Även detta har blandade känslor och tankar. Jag älskar julen, allt pyntande och gemenskapen den innehåller. Alla traditioner och allting vad som till julen tillhör tycker jag är så himla mysigt, men samtidigt växer jag år för år sakta ifrån den. Jag blir bara allt mer besviken för var år när jag sitter där och tänker "Jaha.. det var det.". 

 

Oavsett hur mycket jag än uppskattar allt, så känns det ändå så oviktigt och kommersiellt. Jag vet ibland inte om jag blir mest besviken eller mer frustrerad över att allt tappat sitt syfte. Nu vet jag också om att jag inte firar jul för fem öre för dess religiösa grund och syfte, men "nyjulens" idé om gemenskap - om att umgås med sina nära och kära - har tynat ut i vårat kommersiella samhälle där allt handlar om vad "tomten" kommer med för dyra presenter. Jag har många gånger haft planer på att göra som många andra och ställa upp som volontär för stadsmissionen eller liknande. Tänk att få skänka så mycket genom att göra så lite. Därför tyckte jag det var så fint i dagens avsnitt av julkalendern (ja, jag följer den dagligen härifrån!), då Ben bjöd in Stockholms hemlösa på middag och all lycka och skratt som spreds (ni som följer förstår).

 

Det jag menar är att vad är en jul för mig värd? Jag får chansen att ta del av en ny kultur med annorlunda firande, nya traditioner, nya medlemmar kring mitt firande. Dessutom blir jag lite av en volontär, inte för de hemlösa eller behövande, men för de millitärer som tjänar sitt land och tvingas vara utan sina nära och kära på en annan sida av jorden. Många utav de jag har träffat här har inget större val och vill inte ens vara med om vad de tvingas se och göra. Därför känns det på så sätt bättre att vi kan vara ensamma tillsammans. 

 

Jag kom hit på egen hand och kommer stanna här på egen hand. Jag gör det här för min egen skull och inte för någon annan. Oavsett om jag vandrar ensam så kommer jag alltid ha någon vid min sida. jag har alldeles för många som ställt frågan "När är det dags för dig att komma tillbaka till verkligheten?". Verkligheten och normer som tillhör en majoritet och statistik, eller vad menar ni? Gillar ni att spela allting säkert och följa grupptryck - visst, grattis och lycka till med allt som är förutsagt. Världen är en bok och ni kommer stanna på kapitel ett. Detta är min verklighet och mitt liv, välkomna att ta del utav det. 

 

 

Jag måste bara berätta vad som hände på vägen hem från min fika;

 

Det jag ville säga med detta är att vi alla borde bli bättre på att hjälpa varandra i vardagen, oavsett om det är stora eller små tjänster. Jag tror på karma och att kvinnan före mig i kön var trevlig mot mig gjorde ännu mer att jag ville göra detsamma mot någon annan och jag hoppas att cirkeln fortsätter, så att den danska kvinnan är trevlig mot nästa person osv. Jag fick visserligen stressa mer än vanligt och blev någon minut försenad, men det är bara en droppe i havet. Le mot världen!

Agapi, E. 

 

Snön kom redan för några dagar sedan, men ändå - vita berg har vi åtminstone äntligen fått! Det känns lite mysko, men ändå ganska behagligt att kunna vandra runt här nere i staden, under en klarblå himmel och med 16°C, samtidigt som du kan titta på de snötäckta bergen. Jag måste se till att kunna ta mig upp dit någon dag framöver!

 

Idag börjar jag återigen fem och jag hoppas innerligt att vi har mer att göra idag än igår, för det var inte mycket att göra igår. Efter jobbet gick vi i alla fall och tog en öl på Avalon. Alla utom jag var kalasfulla, men alla hade vi lika roligt. Jag tackade dock för mig när sällskapet rörde sig vidare mot My och fick till och med skjuts hem, då jag absolut inte får gå till mitt ghettoområde själv mitt i natten. Älskar mina vänner! 

 

Strax tid för att åter röra sig hemåt för dusch innan jobbet. Misstänker att jag kan få tid till mer uppdatering senare, bara lusten finns där också!

Agapi, E.

 

Nog var det lugnt på jobbet även den dagen då jag sa att ett välskrivet inlägg och bilder utlovades, men uppdaterades gjordes det då inte trots detta och de senaste dagarna har jag bara inte haft varken ork eller lust. Nu sitter jag i alla fall här med lite mera ork, lite mer lust och även en nypa motivation. Jag sitter utan skor, som om det vore mitt vardagsrum, uppkrupen i en av fåtöljerna på övervåningen av Starbucks och försöker döda julmusiken en aning med musiken i mitt headset. Nog för att det är mysigt och faktiskt redan är andra advent, så kände jag inte för jul just nu. Det är svårt att förstå att det är jul när det är 15 grader och sol ute!

 

Det hände inget speciellt i saluhallen, åtminstone inte när jag var där. Dock plockades diverse högtalarutrustning undan när jag var där, så jag misstänker att det kan ha varit lite mer aktiviteter tidigare. Vad har mer hänt de senaste dagarna? Många av våra stammisar, som också kom att bli nära vänner till oss, har lämnat oss. Det känns lite vemodigt och ledsamt för att vara ärlig. Saknar många utav de väldigt mycket redan och hoppas så att jag kommer kunna få chansen att träffa de igen. Om inte här, så kanske på deras hemmaplan! 

 

Jag var även i Platanias och hälsade på. Det var nästan mer sorgligt än kul att komma tillbaka. Vet inte riktigt vad som gjorde att det kändes så. Kanske för att det var som en spökstad eller att det väckte för många minnen från sommaren som gått? Hur som helst så var det kul att se och det var kul att träffa Marija, Manolis, Manoussos, Anna m.fl. På vägen hem fick det bli ett besök på Voi&Noi för skoshopping!

 

Jag har hört om och sett erat snöoväder där hemma. Jag kan inte låta bli att avundas er lite, för oavsett hur mycket jag kan klaga på och hata det när jag väl är där, lika mycket älskar jag det och vad är en jul utan snö? Det kommer bli annorlunda den här vinten, men helt utan är vi då inte. Vi har då minsann också snö här ska ni veta, dock är detta uppe i bergen, så vi får njuta av det på avstånd samtidigt som man kan sitta utan jacka på en uteservering, så ska inte klaga allt för mycket! Någon dag framöver hade det dock varit kul att ta sig upp och avnjuta ett härligt snöbollskrig. En rätt så stor merit att kunna säga att man har haft snöbollskrig på Kreta, kan jag tycka! Vi får se om jag kan samla ihop några lagkamrater.

 

Idag är det söndag, vilket betyder att det kommer vara en tråkig dag på jobbet - lite gäster och långa timmar. Jag börjar vid fem vilket känns skönt i alla fall! Ska se om jag inte kan köpa med mig någon mat ifrån någonstans, då alla affärer är stängda idag eftersom det är söndag. Får se om jag kanske springer in på Apothiki och köper med mig något.

 

Okej, en liten uppdatering blev det och även lite bilder utlovas. Dessa får dock tillägnas ett separat inlägg då de ligger på min iPhone och jag nu skriver ifrån min iPad.

Agapi, E.

Jag har återigen inte tiden att lägga på ett välskrivet inlägg. Jag vågar däremot nästan svära på att tiden finns senare på jobbet - då gårdagen bestod av hela åtta gäster.. fantastiskt! Utlovar bilder och mer senare.

Suttit på Dekatria en stund, men nu ska jag springa bort till Agora (Saluhallen), som fyller 100 år idag, mest för att se om det händer något speciellt! Hörs senare.

 

Agapi, E.