Göteborg har väl trots allt en liten del av mitt hjärta, även om det är så att Sverige inte är mycket att hänga i julgranen, om du frågar mig. Ibland så sätter jag på Lars Winnerbäck, Veronica Maggio, Håkan Hellström, Oskar Linnros etc när jag behöver få lite svensk energi. Jag saknar väldigt sällan något ifrån Sverige eller Sverige i det hela taget, men jag kan verkligen uppskatta att få höra några utav mina gamla svenska favoriter, som en variation i vardagen. Jag tänker, talar och lever i engelskan. I andra hand kommer grekiskan, som jag brottas med att ta tag i och lära mig. Därefter kommer svenskan, som mest uttrycks i blogginlägg, sms och när jag ska beskriva vägen för skandinaviska turister. Då uppskattas musiken tusen gånger mer!

Nu ligger jag i sängen uppe i Kounoupidiana. Vasilis jobbar ännu, men jag fick en kort dag på jobbet, då regnet avbröt min arbetsdag. Jag föredrog att åka upp hit, där jag har wifi. Satte även igång varmvattnet och unnade mig en lång, kokhet dusch. Inga ord kan beskriva hur underbart det var, efter att ha blivit dyngsur och kall. Hoppas innerligt att förkyldningen inte kommer att vara ännu värre imorgon på grund av det. Håll tummarna!

På tal om det där med att jag i smyg behöver en nypa Sverige ibland, så tänkte jag göra något jag länge velat göra. Nämnligen se den omtalade filmen Känn ingen sorg. Jag vet att den kom ut 2013 och att jag är lite efter, men bättre sent än aldrig, eller hur?

Agapi, E.