Åtminstone så låtsas jag som det. Igår (läs; inatt) satt vi allihopa och titta på film. Till slut somnade Vasilis i mitt knä och jag, som redan hunnit bli övertrött, fick kort därefter kramp i benet och valde att inta sovrummet istället. Här blev jag kvar, sömnlös, och liggandes med min iPad. Jag kikade runt bland diverse bloggar och fastnade kikandes efter inredningsinspiration och interiörer. Somnade gjorde jag inte förrens strax efter klockan åtta imorse. Strax innan klockan ett kom en frusen kille smygandes och ville dela duntäcke. Han, som hade sovit sedan tre- fyratiden, hade fått nog av sömn och var redo att stiga upp. Behöver jag säga att jag inte var det? 

 

Jag somnade om och vaknade inte förrens, efter åtta välbehövliga timmars sömn, fyra. Därefter har jag liksom blivit kvar här inne i sovrummet. Enda gångerna jag lämnat rummet är för att besöka badrummet och köket för frukost. Slängde ihop en granola igår, som fick pryda min grekiska yoghurt idag. Även två perfekt krämiga ägg fick göra yoghurten och kaffet sällskap. Hur gott är det inte med frukost? Saknar det så. Vi är så dåliga på att få i oss frukost, eller över huvud taget mat för den delen, i och med att vår dygnsrytm är så pass rubbad.

 

 Fick just sällskap av Vasilis igen och fick även veta av min manager att jag jobbar i systerbaren ikväll. Känns sådär, men hellre det än ledig! 

Agapi, E.