I skrivande stund ligger jag iförd bikini och svettas på min takterrass till ljudet av min grekiska lista på Spotify. Vi har tjugoen grader i skuggan idag och här uppe på taket vågar jag svära på att jag har minst en fem grader till. Dessutom står luften näst intill stilla, så blundar jag riktigt hårt så kan jag föreställa mig själv liggandes på en strand på en het sommardag. Hur jäkla underbart som helst! Till sällskap har jag (eller rättare sagt hade då de båda nått sitt slut) en frapé och en smoothie. Tanken är väl att kila ner till min affär inom kort för att handla upp sig på lite mat, men det kommer bli svårt att slita sig från denna position vill jag lova. 

Ska vända på mig nu och njuta det sista, men jag lovar att höra av mig senare och förhoppningsvis i ackompanjemang av en bildbomb! Ta hand om er så länge så hörs vi.

Agapi, E. 

Största och kanske den mest relevanta nyheten är att jag numera fr o m en månad tillbaka är arbetslös. Inte så konstigt i ett krisdrabbat Grekland, kanske några av er tänker, men ack så fel ni har. I alla fall till den del. Jag sa nämligen upp mig! Varför? Jo, det är som så att min fd chef har haft lite panik egentligen så långt tillbaka som strax innan jul, då det har varit dåligt med gäster i största allmänhet. Detta har gällt ALLA ställen i Chania, även de grekiska ställena med grekiska gäster, så detta är inget han har mindre än rätt till att ha smått panik över. Vad han gjorde felet var att låta det gå ut över oss, vilket i sin tur ledde till att jag fick nog och gick därifrån. Jag kan inte berätta ALLT han gjort och sagt, men i det stora hela så handlar det om att han la stor press på oss och dessutom ville att vi skulle spela spel etc för att behålla gäster. Då jag hela tiden har spelat på att vara så jordnära och aldrig tvinga på folk att spendera varenda euro, så blev jag lite konfunderad och tänkte "fuck that", insåg att det inte var något för mig och fortsatte på mitt sätt att arbeta. Självklart har jag respekt för om en chef talar om för mig att jag borde arbeta på ett annat sätt, för att det skulle förbättra min arbetsförmåga och vinst för företaget, men när jag dagligen hade kunder som talade om för mig att jag var för bra för att jobba där eller att de kom dit just för att jag aldrig pushade någon eller spelade en roll och trots detta sålde oerhört bra, så kände jag att i helvete heller att jag kommer ändra på ett vinnande koncept. Varför skulle jag sjunka till en nivå som jag inte stod för? 

Kvällen jag gick hade varit mycket påfrestande på mitt humör och med onödiga kommentarer från chefen, trots att jag hade alla mina stammisar den kvällen och gjorde mitt yttersta för att behålla de så länge som möjligt. Dessutom hade den senaste tiden varit jobbig och påverkade även mitt privatliv, vilket jag väl kanske inte var så himla pigg på då karriär aldrig kommer ha prioritering före mitt välmående. Till saken hör att jag ALLTID var den som tog disk, städade mest och allt annat skitjobb som inte alltid syns, men som är a och o för att en bar ska fungera. Vi hade en inlånad tjej som ALDRIG gjorde något, var mest ivägen i största allmänhet och både jag och Nikol hade pratat med chefen om detta.. utan resultat. Så droppen som fick bägaren att rinna över var att jag, när vi hade ca en timmes jobb kvar och enbart tre gäster som Nikol redan talade med, att jag gick ut utanför baren i två minuter för att sätta mig i baren med Fotis som vanligtvis jobbar för baren under oss. Jag unnade mig dessa få minutrar för att jag, enligt mig själv, hade dragit mina största strån till stacken och med tanke på att denna inlånade tjej alltid spenderade mer tid utanför än innanför bardisken, så såg jag inga större problem med detta. Det gjorde dock min chef. Han började genast skrika på mig om att gå in i baren igen. Jag tittade menande på honom tills han till slut kom fram och sa åt mig att gå in igen. Enkelt, men uppriktigt frågade jag "Okey and Danielle?!" och ville ha en vettig förklaring till särbehandlingen. Till svar fick jag "Yeah, but she sells!". Jag hade inget mer att säga honom efter det, då vi denna kväll hade våra försälningssiffror uppskrivna under varderas namn. Jag hade dryga fyra rader och denna Danielle knappt en, så hur matematiken och logiken över det svar jag fick, förstod jag aldrig riktigt hur den gick ihop. Vad som bör tilläggas är att detta är som sagt en amerikansk bar på Kreta och alltså inget "fancy" uteställe, det hörde till vanligheterna att vi var utanför bar, ovanpå bar, gäster innanför bar etc. Så det var knappast någon stor revolt att jag slog mig ner utanför för en minut. Detta blev dock käppen i hjulet och jag tömde min dricks, som innehöll mer än den dagslön som denna afton uteblev, då jag tog min väska och gick därifrån. 

I det läge då jag lämnade baren tänkte jag väl knappast på vilka följder det skulle ta, men hade jag tänkt efter en extra gång så hade jag antagligen förstått att detta rikebarnsman från Chania till chef har alldeles för stor stolthet för att någonsin ta tillbaka en bartender efter detta rebelliska agerande, vilket är precis vad som skett. Dagen efter fick han dit en dansk tjej som har oerhört dåligt rykte och som är en "vän" till mig. Chefen har tidigare talat otroligt dåligt om denna tjej, så kan inte annat än tycka det är skrattretande att se honom hellre ta någon han aldrig velat ha dit, än någon som han tackat för att ha kommit dit, men sedan inte låtit sig trampas på. 

No hard feelings, jag har varit där i ett kanske inte helt nyktert tillstånd (dock heller inte full) och volonterat i baren, dansat och haft kul vid ett tillfälle. Vet inte om jag hade roligast åt att se hans reaktion eller åt managerns glada välkomnande när jag var tillbaka. Vill jag ha jobbet tillbaka, så kommer enda sättet vara knäkrypande och rövslickande, vilket jag inte är beredd på att uppoffra. Det är helt enkelt inte värt det. Jag njuter istället av att flera gäster valt att inte komma tillbaka, kollegor som saknar en och att visa att jag inte är beroende utav honom. Jag kan se hur mycket det svider för honom att se mig näst intill dagligen och det räcker för mig i nuläget. 

Stjärnorna i min vardag just nu är mina föräldrar som stöttar till tusen, både när det kommer till peppande och visa ord, men också när det kommer till den ekonomiska frågan. Utan de hade det inte varit möjligt för mig just nu och jag är evigt tacksam för att jag har dessa klippor att luta mot. Tack till er!

En annan guldklimp i mitt liv just nu är Vasilis, min fantastiska pojkvän. Ja, ni hörde rätt. Sanningen är den att det varit så i dryga fyra månader, men jag har hellre satsat på oss och gett oss tid än att tillkännage ett förhållande som knappt börjat, för att sedan rinna ut i sanden. Nu är jag dock oerhört säker på vår sak (även om detta inte varat särskilt länge) och kan medge att jag är så otroligt lycklig och kär just nu. Skönt att ha någon som står en så otroligt nära här på hemmaplan också, nu när de flesta lämnat mig och situationen är som den är. Så en extra guldstjärna till denna fantastiska människa. Jag börjar inse vilka vardagshjältar jag egentligen har till nära och kära, all kärlek till er. 

Sedan har det väl hänt en hel del annat spännande, men jag vet inte hur jag ska finna kraft att berätta om allt. Det har varit grekiskt bröllop, massvis med luncher och middagar, karneval, slagsmål som var nära dödsfall (lugn, jag var absolut inte inblandad på något vis), avskedsfest av vän och mycket mer! Jag se om jag inte kan knåpa ihop en härlig bildbomb direkt efter detta inlägg. Därefter ska jag städa undan lite, för att sedan bege mig av till Starbucks för att stjäla internet för diverse telefonsamtal och annat fix och trix. Hoppas på att kunna få lite andra ärenden avklarade och därefter försöka hinna med en powerwalk innan jag stupar. Var nämnligen uppe med tuppen idag, då Vasilis skulle vara på sitt universitet klockan nio för att avklara en viktig träff, så jag kommer behöva ta en siesta mot eftermiddagen/kvällen. Ska försöka bli bättre med uppdateringen framöver så ni inte behöver oroa er för hur det går här nere. Tack för tålamodet, jag hoppas några utav er inte glömt bort mig helt och hållet! 

Agapi, E.