DEEPLY GRATEFUL FOR THE LIFE I LIVE

2014-06-30 • 06:03:46
Då och då kommer verkligheten ikapp än i ens liv, men aldrig tidigare så mycket som nu. Jag låg både rast- och sömnlös och slog upp fönstret för att se hur långt soluppgången hade kommit. Inte mer än att jag kan se hur något brinnande sakta, men säkert klättrar upp på andra sidan av bergstopperna, bortanför Akrotiri. Jag blev sittandes i fönstret och blickade ut över Xania och dess tak. Tanken slog mig just att jag varit här i snart ett år och två månader, så när som på en vecka, då jag var i Sverige i september. Jag kände hur något killade till på kinden och kände efter med handen. Det var en tår. En tår av lycka, tacksamhet och stolthet. Jag är så otroligt stolt över att jag gjort de vägval i mitt liv som fått mig att vara den jag är i dag och jag är oerhört tacksam för alla de som följt mig vid min sida genom att stötta mig, men också de som tillkommit i mitt liv längs vägen. Jag har förlorat kontakten med en hel drös människor, men det har också varit en av de största erfarenheterna - att lära vilka de sanna vännerna är. Mer tacksam är jag över de nya vänner jag kommit att få. Allra mest lycklig är jag över att ha träffat min kärlek. Någon som alltid finns där och som alltid ställer upp. 

Även om jag vant mig vid tanken av att vara bosatt utomlands, så har jag nog inte riktigt förstått att jag faktiskt har lämnat mitt hemland, kanske inte för gott, men nära på. Jag har åtminstone inga vidare planer på att åka härifrån än på ett tag. Jag vaknar varje dag med ett leende på läpparna, något som sällan hände i Sverige. Kanske mycket på grund av majoriteten soldagar vi har, men mest skulle jag vilja erkänna att det beror på människornas mentalitet och livsstilen. Människor här är så mycket mer positiva, omtänksamma, generösa, hjälpsamma och inte minst raka motsatsen till fördomsfulla. Bara jag kliver på bussen här möts jag av ett glatt "Geia sou, ti kaneis? Kala eisai!?" ("Hej, hur mår du? Är allt bra med dig!?"), utan att jag ens behöver ha åkt med denna kontrollant flera gånger. En sådan liten sak kan göra så mycket. Alla här är så mycket mer positiva, utåt och frispråkiga, utan att för den delen vara dömande och nedklankande. 

Jag skulle kunna fortsätta att berömma mitt folk och min vardag ännu mer, men det skulle aldrig få ett slut. Jag ville bara få skrika ut hur lycklig och tacksam jag är och hur mycket starkare och mer självständig jag växt under kort tid. Jag tror aldrig att jag varit så självsäker och trygg i mig själv som nu. 

Tack Grekland. Tack till alla i mitt liv! 








Comments

Leave a comment:

Name:
Remember me?

E-mail: (private)

Share your Blog/URL:

Comment:


RSS 2.0