Hej kära, kära ni. Samvetet svider till och det gör uppriktigt lite ont inombords att se att det faktiskt är folk som flitigt besöker mig, trots att jag totalt ignorerat bloggen det senaste. Fy skäms och ändring på detta fröken Emma! Ni ska dock veta att det är lättnad jag känner, när jag ser att ni fortfarande är kvar, vilket motiverar mig att ta tag i allt igen - så tack!

 

Istället för att älta det gångna året, som alla andra gör med sin välsvarvade återblick av "Året som gått - 2013", så väljar jag istället att blicka framåt! Jag känner mig mer motiverad och målmedveten än någonsin. Det är därför jag valt att i detta inlägg prata om drömmar, tankar och framtid.

 

Jag har alltid drömt om att åka till Australien. Förra året under min sommar, här på Kreta, så träffade vi diverse människor som var födda och uppvuxna i just Australien. Dessa människor var dock inte till hundra procent australiensare, utan deras föräldrar var ifrån Grekland, men för en tid sedan, och än idag, kom Australien att bli en vanlig destination att "utvandra" till. Och inte vart som helst, utan närmare bestämt Melbourne. Idag bor där så många med band till Grekland att de skapat ett 'Greek Community' där vanligt förekommande är bland annat kyrkor med Grekisk Orthodox, grekiska restauranger med mera. Detta är väl i och för sig inte vad som lockar mig allra mest, men att vi däremot fick chansen att lära känna så många utav de och att dem bjudit in oss att komma dit lockar något otroligt. Att sedan Gina träffade en god vän till henne i sällskap med sin grek-australienska vän som mer än gärna hjälpte till om hon ville komma dit, det blev som pricken över iet.

 

Hittills har kvällen på jobbet spenderats till att söka flygresor, söka boende, jobb och all viktig fakta som hör till. För min del är detta inte något som kommer inträffa inom några veckor, men i och med att jag ännu inte skrivit några nyårslöften så är detta något som kommer att toppa listan, utan tvekan. Det är något jag alltid har drömt om och i och med att jag fortfarande inte känner att Svensson-livet där "hemma" lockar, så är jag minst sagt redo för ett nytt äventyr och ett nytt kapitel i mitt liv. Jag trivs fortfarande här, men jag börjar väl känna lite att jag fått ut det mesta utav det här nu. Jag kan det här nu och är redo för nya utmaningar. En dag, en vacker dag, förr eller senare!