LA VIE EST BELLE
2013-11-05 • 23:50:37
Det är återigen en lugn kväll på jobbet. Kunder kommer och går, men det är inte tillräckligt många för att det ska vara kul att jobba. Två stammisar gjorde åtminstone min kväll, för en stund! Det är två veteraner i sextioåldern som alltid är lika trevliga, så vi spelade biljard och drack öl ihop. Efter det kom de yngre förmågorna och bjöd på jägerbombs, tråkigt nog var de tvungna att gå och i nuläget är vi två i baren, ena chefen och en gäst som är min kollegas bästa vän, så inte särskilt stressigt med andra ord!
Jag kände att det var dags att få in lite bilder i inläggen, därav min lilla fotobomb som beskriver min morgon i bilder. Igår droppade vi förbi DK för Malin's sista öl innan hon skulle tillbaka till Sverige. Vi var nöjda runt fyra och bestämde oss för att säga godnatt, sova några timmar, för att sedan ses vid niotiden för att därefter säga hejdå. Planen var jättebra, men jag kunde såklart inte sova. Har ju åkt på en envis förkyldning, så att så fort jag la mig ner så började jag hosta som en dåre. Jag låg länge och vred på mig, försökte lugna ner både min hals och mig själv med grönt te, tittade på tv med mera, men ingenting hjälpte! Till slut hade klockan passerat sex och solens strålar trängde sig bestämt in genom fönstret. I och med att jag fortfarande inte var trött, så bestämde jag mig istället för en powerwalk innan det var dags att träffa mina fina tjejer. Detta är alltså vad bildbomben föreställer. Det är utblicksbilder över Xania, hamnen och piren med sin ståtliga fyr. Redan vid åttatiden var det arton plusgrader, så promenaden var otroligt behaglig, minst sagt.
Därefter väntade det tråkiga avskedet av en av mina absolut bästa vänner Malin. Jag vet att hon behöver åka, men jag känner henne också tillräckligt bra för att veta att hon snart är tillbaka. Hon är bättre och starkare än så, men avsked är alltid jobbiga oavsett. Jag är otroligt tacksam för sommaren och hösten vi haft ihop och ser fram emot kommande galenskaper.
Nu håller jag bara all tummar i världen för att jag snart kan sluta och gå och kraschlanda i min säng. Alternativt att det kommer några trevliga människor. Vi får se vad som väntar!
Agapi, E.
Comments