Detta blir mitt första inlägg i februari. Helt sjukt egentligen hur jag kunde låta något jag äntligen kände att jag hade tagit tag i och börjat bygga upp, få rinna ut i sanden. Jag tyckte det var kul att vara inne här och uppdatera och se era söta kommentarer, men något kom plötsligt emellan - jobbet. Det låter klyschigt att skylla på det, men i detta fallet är det verkligen så. Jag går upp tidigt och skulle väl visserligen kunna slänga iväg en uppdatering, men när man inte har något att berätta så blir det bara ett måste att få ner något och då blir det heller inte kul att läsa. Efter jobbet är jag för det mesta bara trött och uttråkad. Vissa dagar orkar jag med gym, andra inte. Men gymmet är det som prioriteras i andra hand. Vare sig jag vill eller inte så är det jobbet som kommer i första hand just nu. Det som får mig att orka allt är att jag vet vad som komma skall. Jag går och räknar ner dagarna till Grekland.

Jag önskar att jag hade lika mycket pondus och motivation som jag hade för en månad sedan, jag vill verkligen få till en annan livstil, men allting står rätt stilla just nu. Dock ska jag förska tävla med mig själv, med start i morgon. En ny vecka, med nya mål. Gymbagen får hänga med till jobbet och efter jobbet ska jag träna med Johanna. Jag ska försöka få med mig bagen flera dager denna veckan, alternativt vara den första jag hämtar när jag kommer hem. Tror ni att jag klarar 7 pass på 7 dagar? Jag hoppas det!

I fredags var första gången på nästan en och en halv vecka som jag var på gymmet.. vet inte senast jag hade ett sådant uppehåll. Hur som helst så var det ett underbart pass jag kom tillbaka till och igår likaså. Nu sitter jag redo att byta om för yttligare ett pass. Kanske blir det 10 pass på 10 dagar? Det är jag mot mig själv!

Jag känner tyvärr att jag är påväg att falla tillbaka i min svacka och depression. Jag ska kämpa för att inte sjunka lika långt denna gången, men vi får se hur det går. Längtan och saknaden till alla mina underbara vänner och mitt andra hem är enorm och det känns värre och värre för var dag som går, trots att dealinen sakta men säkert närmar sig. Idag är det faktiskt bara 69 dagar kvar. Helt sjukt egentligen!

Men som sagt. Nu blir det ännu ett monsterpass på gymmet, ska bitcha med mig själv riktigt ordentligt! Glöm inte att uppdateringen sker flitigare på Twitter (emmavond) och Instagram (emmaliinnea).

Agapi, E.