Efter alla dessa trappsteg som man får kämpa sig uppför (om man har lika dålig kondition som mig, dvs), för att komma till högsta punkten av Johanneberg, så känns det rätt bra när man väl sitter här och har en värmande sol som smeker ens ansikte. Det är verkligen så häftig utsikt härifrån, man ser i princip hela Göteborg och nerifårn staden hörs bara ett buller utav alla människor, bilar och spårvagnar, men här uppe bland träden hörs även fåglarna. Med risk för att låta allt för poetisk och klyschig, så är det faktiskt skönt att ha en plats så nära hemmet, där man kan komma bort från staden och alla människor. Om det inte vore för att jag ska träffa mamma om trekvart, så hade jag lätt kunnat sitta kvar här ett bra tag till! Det hade såklart varit ännu härligare om det inte blåste och var en sisådär tjugo grader varmare i luften, men man kan ju inte få allt här i världen.

Jag ska se om min iPad är samarbetsvillig och lägger upp bilder, eller om jag får försöka senare! (update; det får bli senare...)