Okej, jag hade hunnit göra inlägg igår - jag somnade inte för ens halv fem på morgonen. Jag hade bara ingen större lust, haha. I och med att jag hade så svårt att somna, så vaknade jag också sent. Jag låg fortfarande i sängen vid tvåtiden. Jag hatar när hela dagen försvinner, men det är så jäkla skönt ibland och bara ligga kvar i sängen, under sitt varma täcke. Jag har börjat drömma massa också. Jag brukar inte göra det. Jo, jag vet också att man alltid drömmer, men jag menar att jag drömmer så att jag vaknar och jag minns drömmarna. De är verkligen jättekonstiga också, haha. Undrar om det beror på medicinen?

I skrivande stunde börjar jag jobba om cirka en timme. Jobbar kväll ikväll för att "lära mig mer i köket". Ja. Alltså, jag kommer nog inte vara kvar där så himla länge. Jag söker mig ju bort ifrån Alingsås, men min chef kan väl få tro att jag kommer bli en lovande kock en stund till, trots att jag berättat att jag har planer att flytta ifrån stan. Jag klagar dock inte, det ger pengar och det är något jag verkligen behöver nu. Visserligen sålde jag gammalt guld nu för ett tag sen och fick en rejäl sudd pengar, men de ska få gå till körkort och så får jag väl se vad som återstår sen. Jag är onekligen sugen på att bara hoppa på ett plan och åka bort till sol och värme. Jag har då inte fått ut mycket av sommaren den här sommaren. Jag har varit sjuk i över en månad och när det har varit fint, har jag jobbat. Får panikångest så fort jag tänker på att sommaren nästan är över. Usch.

Nu till åsikten jag ville dela med mig av igår. Det har med tragedin som drabbat Norge. Jag tycker det är tragiskt och så svårt att ta in. Det är så mycket hat man har mot denna man, men jag blir så himla skrämd av tanken av att vi uppmärksammar denna händelse så mycket som vi faktiskt gör. Inte för att detta är något man bara kan sopa över mattan, men snälla rara människor, det dör människor världen över varje minut. Småbarn, ungdomar och vuxna runt om i världen dör hela tiden, av olika tragiska anledningar. Det kan vara svält, ett flertal skott ifrån något automatvapen, en bomb, en mina, en sjukdom.. Listan kan göras lång. Är det inte värt att uppmärksammas? Vi ser på nyheterna näst intill dagligen att en bomb exploderat någonstans, men det är precis som att det tillhör våran vardag och bara är ännu en siffra i vår statistik. Det var som en god vän till mig sa när jag försökte förklara hur jag resonerade "Norge är ett grannland och bra mycket mer involverat i Sverige, man kan inte ta hänsyn till allt och alla". Det förstår jag självklart också, men bara för att Norge ligger närmare oss är det ju inte mer synd om de än om några stackare i Irak som blir ihjälskjutna. Jag tycker vi är så jävla egotrippade som börjar bry oss, först när det uppenbarar sig för oss att det faktiskt kan hända även hos oss. Det blir inte lika långt borta längre. Jag pratar inte om Sverige, utan hela världen. Man inser det inte för än det är nära en själv. Jag menar, jag har ingen som helst koppling till Norge mer än att det är ett grannland. Jag bryr mig inte mer att någon stackare dött där, än någon stackare i Afrika. Är det bara jag som resonerar så här? Är det jag som är konstig? 

Jag ser inte skillnaden i att bli skjuten av en idiot i Norge eller att bli skjuten av en idiot ur en gerillagrupp i Afrika. Jag ser inte skillnaden i ett terrordåd i Norge än att det sker i Irak. Men varje dag ser vi på tv och tänker "Jaha, ännu en bomb där borta. Undra vad det blir för mat idag?". Mycket är medias fel, eftersom det är de som framhäver det de ska tjäna pengar på, men det är fan ingen ursäkt för att vi ska låta det fortsätta "där borta" utan att ens höja ett ögonbryn. Jag hoppas ni förstår mig rätt. Jag vill inte lyfta fram att jag på något som helst sätt inte bryr mig om det som hänt i Norge, för det gör jag onekligen, men jag tycker världen är sjuk och orättvis som bara bryr sig om en del saker bara för att det på en plats på jorden är en chockartad tragedi och på en annan plats i världen vardag. Nu måste jag göra mig iordning, skulle kunna skriva hur mycket som helst, men det får räcka nu. Ta hand om er allihopa!