Förlåt att ni fick invänta fortsättningen av föregående inlägg, men bättre sent än aldrig, eller?

 

 

Okej, så låt oss gå tillbaka till måndag då jag var ledig och dagen tillägnades åt film och kinamat, vilket inte var helt fel. Skönt med en "lat-dag" efter helgens festligheter. Senare på kvällen kom dock ett besked via min hyresvärd - min lägenhet skulle renoveras och jag skulle få flytta ut tillfälligt. Det är nu rubriken "From zero to hero" kommer till sitt rätta.

 

På tisdagsmorgonen klev jag upp vid åtta för att smått och gott packa ihop det mesta av lägenheten, då inget fick stå framme på grund av att det kommer vara mycket betongdamm under renoveringen. Strax innan tiotiden var jag redo att flytta ner alla saker till lägenheten som befann sig i källaren. Redan här hade jag lite problem, då det kändes så mysko att behöva gå ner under marknivå för att komma till lägenheten, men i och med att det bara var tillfälligt, så accepterade jag situationen... ända tills jag kom in i lägenheten och såg den i det lilla dagsljus som lyckades nå det lilla fönstret.

 

Jag grät på riktigt när jag insåg hur vidrig lägenheten var. Madrassen i sängen var full med fläckar och hål, badrummet täckt av mögel, hår i handfatet, fastbränd mat på spisplattorna, gud vet vad på golvet etc. Jag svor på att jag skulle sova sittandes i en av plaststolarna, som var det renaste (läs minst smutsiga) jag kunde hitta, om jag inte fick en annan lägenhet. Jag kan stå ut med en skitig lägenhet, det går alltid att städa bort, men denna var så vidrig att den hade behövts sanerats av anticimex. Visst, det finns folk världen över som inte ens har tak över huvudet, men jag kände mig minst lika vidrig som lägenheten.

 

I och med möglet så drog jag till med en nödlögn, för att vara hundra på att de verkligen prioriterade att jag fick ett annat boende. Jag sa att jag led av astma och att jag absolut inte kan andas ordentligt i ett rum fullt av mögel. Kanske kan tyckas dumt att ljuga, men mögel är inte hälsosamt för någon, så tycker inte jag ska behöva gå med på att behöva bo i det.

 

Detta visade sig vara en utmärkt utsäkt för att få en uppgradering, som visade sig vara inte mindre än penthouse på femte våningen med tillbehörande takterass. Lägenheten är mindre än min nuvarande, men mycket fräschare och färgsatt mer i den stil som faller mig i smaken. Med andra ord så lite färg som möjligt, haha. Att lägenheten också är den enda på våningen och endast jag har access till takterassen är ett hyfsat stort plus, inte minst till sommaren.

 

Därför har jag beslutat mig för att fråga om det inte är möjligt att få behålla lägenheten och helt enkelt bara byta om den inte är mycket, mycket dyrare. Jag har skickat iväg ett sms angående detta till min hyresvärd, vilket besvarades av två samtal jag inte kunde ta, då vi hade gäster. Så har ingen aning om vilket besked som väntar ännu. Dock har jag redan fixat en någon som vill hyra lägenheten, så Maria borde bara vara glad att hon kan hyra ut två lägenheter istället. Dessutom får jag min vän och kollega boendes några våningar ifrån, så det hade också varit kul. Så håll alla tummar i världen nu så lovar jag att bjuda på massvis av takpartyn i sommar!

 

Agapi, E.