Dan för dan före dopparedan.

December har gått så fruktansvärt fort i år. Det tycker jag i och för sig att denna månad alltid gör, på senare år, men i år hade jag någon typ av vision och förhoppning om att ta vara på denna månad och högtid. Jag vill inte säga att jag har misslyckats, det vore att ljuga, men jag känner att tiden sprungit iväg och mycket av det jag velat göra, har helt enkelt inte hunnits med. 

 

För att se det positiva i det hela och för att göra det bästa av situationen, så ska jag och Emmelie strax mötas upp för att ta oss iväg till Jumbo. Där ska julgranen med dekoration införskaffas. Jag vägrar att fira ännu en jul utan gran, då detta är något jag saknade allra mest förra året. Dessutom tänker jag köpa en vit gran. Jag kommer nämnligen ifrån en familj där en äkta gran varit en självklarhet och där en plastgran kan glömma att få sätta sin fot innanför vår dörr. Därför har jag bestämt att vi lika gärna kan gå loss på riktigt, då plastgranen ändå kommer se så fake ut. Även lite övrig dekoration och tillbehör inför serveringen planeras köpas.

 

Vi kommer troligtvis få två julaftonar, då vi firar på olika datum. Så tanken är att vi alla imorgon tisdag åker upp till Vasilis tillsammans för lite glöggmys och uppesittarkväll. På onsdag står jag och Emmelie för det svenska julfirandet, så givetvis väntar grötfrukost. Därefter lite julstök och senare julbord. Känns som att julbordet kommer bli rätt så fattigt, men bättre än inget. Right? Det roligaste på mitt svenska julbord kommer att vara den gravade laxen jag förberett. Tråkigt nog är det mycket som inte går att få tag på här och min beställning ifrån mamma fastnade naturligtvis i tullen, men vi får göra det bästa av situationen. 

 

Hoppas ni har en fin start på er jul. Tankar och kärlek går till alla de som arbetar, sitter ensamma eller inte har chans att fira med de som är saknade! 

Agapi, E.