05.

Ja, här sprang minsann tiden iväg. Vi sitter ännu och sippar på vår glögg och utbyter ord. Vi hade nämnligen inte slutat förrens efter tre allihop och var inte hemma förrens klockan passerat fyra. Först kändes det lite trist, då jag önskat att vara i säng för längesedan nu. Men är det uppesittarkväll, så är det.

 

Glöggen blev en riktig hit. Även om de försökte dölja det, så kunde jag avslöja att killarna var minst sagt skeptiska, men efter först koppen, så har de nu alla sprungit och fyllt upp den x antal gånger. Var även tvungen att hälla av spadet från den gravade laxen och snabbt så stod en nyfiken kille bakom ryggen. Jag lät därefter de allihop provsmaka och de fullkomligt älskade det! Det är jag, Vasilis, Vasilis bror Akis och vår vän Paris vän Xristos som är här tillfälligt. Jag är så otroligt tacksam över hur fina människor jag har runt om mig och aldrig trodde jag att dessa tre gossar skulle kunna väcka de där genuina familjekänslorna. 

 

Nu hoppas jag att vi snart får gå och lägga oss, så vi kan komma upp och hinna med allt imorgon.

God Julaftonsmorgon, vi hörs under dagen.

Agapi, E.

 

Här är det bara en knapp timme kvar tills vi övergår till den tjugofjärde och med det också självaste Julafton. Jag ser faktiskt fram emot det som skall komma att bli vår version av Julafton. Den kommer bli lite halvt knasig och oplanerad (trots alla försök till planering). Med andra ord kommer den bli precis som oss.

 

Igår kom jag som sagt iväg till Jumbo.. dock på egen hand, då Emmelie somnade ifrån våra planer, haha. Jag fick konka på en hel del grejer och valde naturligtvis att gå, istället för att ta bussen. Självklart var dessutom alla granar slutsålda, så jag planerade att gå till ett annat ställe idag för att se om jag kunde hitta en. Tyvärr var alla vita plastgranar slut överallt och vart jag än gick kostade alla granar långt över min budget. Till slut gick jag till Diafano, som ligger nära Jumbo, och hittade mig en gran. Det fick tyvärr bli en grön, men jag blev nöjd i slutändan ändå. 

 

Det roligaste var nästan att jag idag sedan tvingades ta bussen upp till Kounoupidiana med en överfylld påse, motsvarande IKEA-kassestorlek, julgran, dekoration och som grädde på moset min gravade lax. Behöver jag säga att jag skrattade åt mig själv, varje gång jag passerade ett skyltfönster och såg min spegelbild? Jag bjuder på den!

 

Väl uppe i Kounoupidiana blev det att klä granen och förbereda lite annat. Sedan massvis med mys och därefter drog jag iväg till INKA för att införskaffa ingredienser för kvällens glöggmys (läs; glüwein) och morgondagens grötfrukost. Killarna blev tillkallade för jobb tidigare, men jag hade ju gjort allt annat på egen hand, så varför ändra ett vinnande koncept. Resten införskaffas och tillagas. 

 

Nu vill jag bara arbeta klart, så jag kan hämta det sista innan vi tar julafton!

God Jul, Merry Christmas, Καλα Χριστούγεννα!

Agapi, E.

 

Dan för dan före dopparedan.

December har gått så fruktansvärt fort i år. Det tycker jag i och för sig att denna månad alltid gör, på senare år, men i år hade jag någon typ av vision och förhoppning om att ta vara på denna månad och högtid. Jag vill inte säga att jag har misslyckats, det vore att ljuga, men jag känner att tiden sprungit iväg och mycket av det jag velat göra, har helt enkelt inte hunnits med. 

 

För att se det positiva i det hela och för att göra det bästa av situationen, så ska jag och Emmelie strax mötas upp för att ta oss iväg till Jumbo. Där ska julgranen med dekoration införskaffas. Jag vägrar att fira ännu en jul utan gran, då detta är något jag saknade allra mest förra året. Dessutom tänker jag köpa en vit gran. Jag kommer nämnligen ifrån en familj där en äkta gran varit en självklarhet och där en plastgran kan glömma att få sätta sin fot innanför vår dörr. Därför har jag bestämt att vi lika gärna kan gå loss på riktigt, då plastgranen ändå kommer se så fake ut. Även lite övrig dekoration och tillbehör inför serveringen planeras köpas.

 

Vi kommer troligtvis få två julaftonar, då vi firar på olika datum. Så tanken är att vi alla imorgon tisdag åker upp till Vasilis tillsammans för lite glöggmys och uppesittarkväll. På onsdag står jag och Emmelie för det svenska julfirandet, så givetvis väntar grötfrukost. Därefter lite julstök och senare julbord. Känns som att julbordet kommer bli rätt så fattigt, men bättre än inget. Right? Det roligaste på mitt svenska julbord kommer att vara den gravade laxen jag förberett. Tråkigt nog är det mycket som inte går att få tag på här och min beställning ifrån mamma fastnade naturligtvis i tullen, men vi får göra det bästa av situationen. 

 

Hoppas ni har en fin start på er jul. Tankar och kärlek går till alla de som arbetar, sitter ensamma eller inte har chans att fira med de som är saknade! 

Agapi, E.

 

 

Den vackra blåa himmeln är som bortblåst.

Och bortblåst är det rätta ordet. Det drog in en storm och himmeln förvandlades till en gråsvart dimma över staden. Det ösregnar, åskar och har sig. Det kunde man inte ha trott tidigare idag. Då var det klarblå himmel och närmare tjugofem grader här på solsidan av min terrass. Men bor man på en ö, så får man alltid vara beredd på att vädret ändras lika fort som man hinner blinka.

 

Jag hänger inte läpp för det. Jag sitter nämnligen i sängen med både fårskinnstofflor och duntäcke. Som sällskap har jag en skål med färsk ananas som det sitter och smaskas på. Och förhoppningsvis, om regnet lägger sig strax, så dyker min fina pojke upp också. Han har det ju lite kämpigt nu i regnet.

 

Senare väntas jobb som vanligt.

Kämpa det sista av veckan nu.

Agapi, E.

.. men som också är Xanias kanske bästa (enligt mig) café och restaurang. Inte på grund av mat, kaffe eller bakverk, utan på grund av deras läge. Det är långt ifrån fel på något av deras utbud, men utsikten ifrån denna pärla är magnifik. Härifrån ser man nämnligen ut över hela Xania och långt, långt bort emot Kolymbari och Kissamos.

 

Jag och Malin tog en promenad dit upp för en fika med hög mysfaktor. Det ligger precis i början ut på Akrotirihalvön, mellan Xalepa och Kounoupidiana skulle man kunna säga. Detta ställe är öppet året runt och gästas av så väl greker som turister. Om man inte är lika hurtiga (haha) som mig och Malin, så går det givetvis utmärkt att åka bil till detta ställe. Det ligger då som sagt mot flygplatsen till, Xania sett, och man svänger av vid Eleftherios Venizelos gravfält. 

 

Tyvärr väntar jag ju fortfarande på min nya telefon, då min iPhone sa adjö, så dessvärre har jag bara min iPad och en lånad mobil som går att jämföra med Nokia 3310.. Okej, där överdrev jag kanske, men kameran på mobilen är i klass med kameran på min första kameramobil jag hade - det vill säga värdelös. Så ni får lov att stå ut med den  fruktansvärda bildkvalité min gamla iPad har att erbjuda.

 

Agapi, E.

 

Här är trenden att ha ryggsäck inte ens en trend - det är bara något alla har. Jag har aldrig varit mycket för det där med ryggsäck. Nog att det är praktiskt och så vidare, men jag förknippar det mest med 'Eastpacks' ryggsäckar som fanns i diverse färger, som alla barnen hade och som alla skrev på. Då var man som coolast! 

 

Nej, inte ens när trenden drog förbi med de aningen uppimpade versionerna av de traditionella ryggsäckarna var inne, kom jag att fastna för dem. Men nu. Sådär drygt tio år senare är jag återigen ägare till en ryggsäck och jag älskar den. Nog för att det inte är en utsliten Eastpack, fylld med väl valda ord, namn och allt var man nu skrev, men cool, det är den. Det blev givetvis en mer uppimpad och trendigare version. Svart läderimitation och nitar. Nu känner man sig så himla tuff igen!

 

Agapi, E.

 

Jag lever hur som helst. Men det är precis så att jag kan garantera detta. Nej då, nu är jag nog mest bitter, men mycket har ändrats. Jag har ångest varje dag jag ska gå till jobbet numera och helst av allt ligger jag kvar i sängen ända tills klockan nått halv sju (börjar sju) och sedan gör jag mig snabbt i ordning för att sakta tvinga mig i väg till jobbet. I torsdags jobbade jag ju på egen hand, men redan under fredagen kom jag att få en ny kollega. Denna nyanställda kvinna på tjugosex är totalt inkompetent. Jag hatar vanligtvis att döma människor och håller hellre sådana åsikter för mig själv, men att ta in en tjej, som inte ens vet vilken flaska som innehåller vodka, känns oerhört vagt och desperat. Dessutom är människan aldrig tyst och väldigt självcentrerad och talar allvarligt talat hål i huvudet på mig. Jag skulle ärligt talat vilja be om lönehöjning, då jag i nuläget känner att jag, utöver min position som bartender, även fungerar som lärare. Har jag rätt till detta?

 

För att se det ljusa i situationen så har vi haft någorlunda långa dagar och åtminstone fått vettigt betalt under den senaste tiden. Det känns bra så här i sämre tider och när julen väntar runt hörnet. Planerna runt julen föll som en kristallskål i golvet när jag fick veta att en av mina bästa vänner, och kollega, inte längre skulle arbeta ihop med mig. Nu känns allt bara ostabilt och som att jag går ovetandes om vad ska hända och ske.

 

Ingen sushidate blev det igår heller. Vi hade lite incidenter på morgonkvisten, efter att ha slutat sent, så vi kom inte i säng förrens åtta på morgonen och sedan sov vi. Jag vaknade visserligen redan runt tolv- ettiden, men kunde inte med att väcka Vasilis förrens strax efter fyra. Hela dagen spenderades faktiskt i sängen, vilket inte var så himla fel det heller. Vi får ta vår date nästa helg istället.

 

Lugn kväll på jobbet idag. Enbart några vänner till mig som hälsat på hittills och ute är det inget folk i rörelse. Hoppas på en tidig kväll ikväll. Längtar tills vi kan krypa ner under duntäcket, jag och min bättre hälft.

 

Trevlig veckostart på er allihopa.

Agapi, E.

Hör och häpna.
Kariatis Restaurant som är belägen nere i Palio Limani, här i Xania, har öppnat en sushi bar i deras restaurang. Jag är så exalterad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det spelar ingen roll vad det kommer att kosta, när det kommer till sushi så har jag sådana extrema cravings och lider av abstinensbesvär att jag skulle ge min själ för att få sushi. Shut up and take my money. Så illa är det.

Tyvärr öppnar restaurangen inte förrens sju varje dag (förutom måndag och tisdag då de har stäng) och i och med att jag alltid börjar senast sju, så finner jag inte tiden. Men nu har jag fått nys om att de öppnar redan klockan ett på söndagar! Gissa om jag tänker införa Sushi Sundays. Givetvis är det så!

Första besöket planeras nu på söndag och jag kan knappt bärga mig. Det kommer bli en date med min kärlek dit. Söndagar är ju ändå så fruktanvärt trista här, så varför inte göra det bästa utav situationen?

Agapi, E.

Jag har i många år nu tyckt att julen blir allt mer kommersiell, för vart år som går. Klapparna blir fler och mer påkostade, men tappar mer och mer sin mening. Materiella ting är inte allt, det kommer aldrig gå att köpa kärlek. Nej, för mig är julen glädje, värme och att få vara med sina nära och kära och skapa minnen. 

 

 Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att känna så och därför vill jag tipsa er och alla andra som känner julstressen komma jagandes och inte har en aning om vad ni ska ge till mamma eller pojkvännen. En klapp som garanterat kommer skapa minnen för livet och som går att anpassa till vem som helst. Jag pratar såklart om att ge bort en upplevelse!

 

Hur ger man då enklast bort en upplevelse? Jo, man klickar sig in på Upplevelse och hittar helt enkelt den upplevlse som passar din vän eller familjemedlem allra bäst. Du kan finna alla tänkbara upplevelser mellan himmel och jord, utan att det för den delen behöver synas i plånboken. Har du svårt att välja eller är rädd att välja fel, så kan du alltid välja att köpa ett presentkort. Sedan fungerar det som så att presentkorten är giltiga i tre år och du har dessutom bytesrätt under denna period. Hur bra som helst!

Här kommer mina hetaste tips utav upplevelser. För inspiration och för att se hela utbudet, klicka på bilderna för att ta dig vidare till deras hemsida eller via länken ovan i texten.

God Jul!

Yes. Här kommer något jag hade tänkt vänta med att klargöra, men så här i juletider får man väl vara lite extra snäller. Jag kommer att göra en Sverigeturné till våren, närmare bestämt den tjugoförsta april. Hur länge denna kommer att vara är ännu inte bestämt, men räknar med en cirka två till tre veckor. Jag vill åtminstone vara tillbaka till min födelsedag, den nionde maj, här. Känner (precis som tidigare år) att det här numera är mitt hem och här jag har flest människor som står mig nära och som jag vill ha i min närhet under min dag. Det känns ju inte klokt att detta kommer att bli den fjärde födelsedagen, i rad, att firas här nere. Från nitton till tjugotre. Galet!

 

Under denna Sverigeturné kommer jag även få sällskap. Inte under hela, men till en början. Detta av ingen mindre än min bättre hälft. Känns kul att han äntligen ska få ta del av en del av vart jag kommer ifrån och det liv jag tidigare haft. Vi har pratat en hel del om att vi gemensamt ska ta oss till Sverige i vår, men sanningen är den att han ännu inte vet att det är bokat och klart, det är nämnligen jag som fixat detta, bakom hans rygg, för att kunna ge honom detta i julklapp. Jag bara vet att han kommer uppskatta det så!

 

I övrigt har jag inte så mycket att säga. Idag mår jag som en påse skit. Har gått och dragit på mig någon jäkla förkyldning som satt sig på bihålor och svalj. Även huvudet känns minst sagt dubbelt så stort och som om det klämts i en hissdörr. Men inte hänger vi läpp för det. Så länge man kan stå på fötter så kan man jobba och dra in pengar. Idag börjar jag sju. Jag är ytterst tveksam över om vi kommer besökas av några törstiga partyanimals. Regn, gråa moln och åska har turats om att passera vår stad idag. I morse när det värsta ovädret drog in, trodde jag att mina stolar ute på balkongen skulle återfinnas fem våningar ner på innergården. Dock lyckades jag jaga i kapp de och plasera de mot väggen, där det blåste som minst. Därefter sprang jag frusen och dyngsur återigen in och tog skydd hos Vasilis, duntäcket och sängen. Nu på eftermiddagen har den värsta blåsten avtagit och i skrivande stund är det även uppehåll. Mig spelar det dock ingen roll, då jag intagit position uppe på Starbucks övervåning. Dock skulle jag väl behöva gå hem emellan detta och jobb för att göra mig i ordning. Håller tummarna för fortsatt uppehåll!

 

Nu ska jag kolla på dagens avsnitt av julkalendern. Ja. Jag följer den faktiskt, trots att jag inte riktigt gillar den alls. Den ger inga julkänslor alls. I och för sig intressant med medelhavstema, då det är så jag själv firar jul. Det jag finner mest roligt dock är att farfar Ivo spelas utav Mixalis Koutsougiannakis, som är född och uppvuxen just här i Xania på Kreta. 

 

Men innan dagens avsnitt så ska jag lägga in lite blandade bilder från den senaste tiden, då jag varit så fruktansvärt dålig på att få med bilder i de senaste inläggen eller för den delen uppdaterat överhuvudtaget.

 

Agapi, E.